poppycock

I lördags var det dags för halloweenfesten som börjar bli tradition och i vanlig ordning blev det ett sjöslag. Jag gick som Zombie/läskig-brud-med-äckliga-sår, i övrigt fanns där Josef Fritzl, en skjuten Lisbeth Sallander, häxan och fågelskrämman från Trollkarlen ifrån Oz, en crazy-catlady, en mumie, en flapper-girl och många fler creepy och/eller spektakulära typer. Sammanfattningsvis kan man säga att man vet att det varit bra fest när man fortfarande har bakis-cravings två dagar senare.

Imorgon ska jag starta om mitt hälsosamma liv. Ska bara spendera en till kväll i soffan först. Bara en till.

Idag delade jag en bild som gruppen/sidan Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014 (Vet inte om det är det exakta namnet men något i den stilen) publicerat. Tyvärr tror jag att ett flertal av mina facebookvänner misstolkade mitt syfte med att dela den bilden. Jag tyckte den var intressant och tänkvärd, ett flertal tolkade det nog som att jag ogillar moderaterna. Vilket jag inte gör, jag håller generellt inte med dem, men jag avskyr dem inte heller. Jag har heller inte bestämt mig huruvida jag kommer att rösta på något av Alliansens partier eller inte. Det är för tidigt att avgöra nu. Tycker jag.

Detta visar lite på hur trubbig kommunikation på facebook är. Dina "vänner" ser en sådan liten del av dig och tolkar på en sekund vad det är du menar. Ibland, vad det verkar, utan analys och eftertanke. Något jag säkert gör själv också, hade jag ägnat det lite eftertanke hade jag kanske inte delat vidare denna bild, men det är ju å andra sidan lite tråkigt det också.

Nu har jag tagit bort bilden, helt enkelt av den anledningen att jag inte vill bli dömd så fort. Ett flertal av mina vänner tror säkert att jag är übervänster nu. Det är jag inte. Och jag är inte moderat, kristdemokrat, folkpartist, centerpartist, socialdemokrat eller miljöpartist heller. Jag är ingenting. Jag är någonstans mittemellan och håller med olika partier i olika frågor, men det framkom ju inte i den bilden. Det inser jag.

Min poäng är att det är jäkligt svårt att bli en nyanserad person på internet, och man får tydligen passa sig jäkligt noga för att folk inte ska bli störda. Många tar åt sig så jäkla hårt.

Nu kommer jag säkert få en massa kommentarer på det här också som vill tala om för mig att jag har fel. Tänk till först, kan du ha misstolkat mig? Har du dömt mig lite hårt?

Trots alla de bästa förutsättningarna, gott om tid och en bra kalender lyckas jag alltid missa saker eller vara sen med att färdigställa saker. Förr om åren var jag banne mig den mest välstrukturerade människan jag kände men nu är jag värre än den värsta virrpanna i jämförelse. Kan sakna det där lite grann, att ha stenkoll jämt och aldrig glömma bort något, samtidigt är det skönt att inte längre vara så uppstyrd.

Men nu sitter jag här med en 2do-list (McDonaldsuttryck som hängt sig kvar. Typ som waste/wastea. Arbetsskadad? Jag?) på ett A4 och stress värdig en småbarnsmorsa med 14 ungar. Man kan ju tycka att man som framtida samhällsplanerare skulle vara en välplanerad person men icket.

Idag anlände de fantastiska skidkläder jag beställt inför säsongen, nu ska jag bara bestämma om storleken är rätt eller inte. Är så sjukt taggad inför säsongen så ni förstår inte, satt bokstavligen och hoppade framför väderleksrapporten då jag fick höra att det skulle komma snö i hela fjällkedjan. Det är så illa att jag rakt längtar efter att fötterna ska göra ont efter en dag i ett par pjäxor.

Tänk vad lite kläder kan göra va? Ge mig en jacka och jag är mer taggad än vad jag varit på länge. Nu ska jag bara hålla i med träningen så att jag är stark och uthållig och kan få ut allt jag vill av åkningen i vinter.

Jag bara undrar, skulle aldrig ha tid själv nämligen.

Nu var det ett par veckor sedan jag avslutade denna boken men hujjedamej så bra den var! Eftersom den utspelar sig i Örnsköldsvik var detta från början den enda anledningen till att jag läste den, handlingen verkade inte vara en som jag kunde relatera till. Oj så fel jag hade. Jag längtar redan efter de två kommande delarna!

Att föda ett barn handlar om Maj som efter att ha brutit upp från sin ungdomskärlek flyttar från Östersund till Örnsköldsvik år 1938. Där träffar hon Tomas som hon också blir gravid tillsammans med. Den största delen av boken handlar dock om Majs osäkerhet och hur hon försöker finna sig en plats i sitt nya liv. Många av de problem och farhågor hon brottas med kan jag relatera till, jag kommer också på mig själv med att undra hur Maj hade klarat sig idag. Vilken ångest skulle hon inte känt inför dagens ideal då dåtidens ideal plågade henne så?

Om du är från Övik, eller har anknytning dit, gillar ett historiskt perspektiv och att läsa från en  kvinnas synvinkel så ska du absolut läsa Att föda ett barn.

I helgen var jag och Viktor till Stockholm för lite mys, shopping och dejtande av vänner. Highlightesen var fredagshänget med Sebbe och Victoria, att träffa släkten och att efter fyra år träffa mitt resesällskap från Asienm Julia, igen. Fotograferandet var en aning sporadiskt men här får ni ett urval :)

Vi träffade en stel man utanför Dramaten...

Värmde oss vid en marshall på Stureplan. Och nej, vi gick inte in någonstans. Vi bara passerade.

Gick på en mysig bar...

...där det hälsade på en svart katt som bodde i hovstallarna(!).

Drack öl. Den här var tjeckisk.

Polisen har en husbil. Only in Stockholm?

Vi åt god sushi...



...gick på fotografiska...



...och hittade en blommande rosenbuske. I oktober. Vet inte om det kanske är min norrländska bakgrund men jag tyckte det var coolt.

Min telefon lever sitt egna lilla excentriska liv. De senaste två dagarna har den inte velat ladda. Superpraktiskt när man åker till Stockholm imorgon. Verkligen. Jag ska ta den med till Telia och höra vad de säger men jag kan ju inte vara utan mobil i fyra dagar i hufvudstaden. Eller, det är klart jag kan. Men jag vill inte och misstänker att det kan bli jäkligt bängligt.

Idag är en sådan där riktig skitdag. Allt går liksom bara fel från början till slut. Det bara eskalerar tills man inte vet hur det kan bli sämre.

Det började med att jag vaknade 06:45 och var så sinnessjukt irriterad. Jag blev irriterad på något i en dröm och känslan satt som kvar. Slängde mig dock upp och ut på promenad, vilket var typ dagens höjdpunkt, sedan fortsatte det med utspilld gröt, en telefon som inte laddade och stress för att komma iväg till jobbet. Väl på jobbet var det inventering som gällde. När man har räknat ca 500 kort av olika slag, som man dessutom får börja om med en gång eftersom man såklart gjort fel, är man inte riktigt riktig i huvudet. 

Allt detta hade jag liksom kunnat leva med om det inte kulminerat med att jag fumligt nog trycker på överfallsknappen när jag letar efter knappen för att höja eller sänka kassaappraten, vilket resulterar i en mindre nöjd polispatrull och väktare i butiken. Såå sjukt pinsamt! Och klantigt! Och pinsamt!

Som tur är verkar det inte finnas några hardfeelings från jobbet(Hoppas!), jag bad ju såklart om ursäkt. Men min dag hämtade mig som inte efter det. Speciellt inte när jag insåg att jag kommer missa en chans att mingla och knyta kontakter med potentiella framtida arbetsgivare på måndag eftersom jag är i Stockholm då. Ett täcke över huvudet är som det enda rätta just nu, om ett par dar kan jag säkert skratta åt eländet...