poppycock

Vårterminen 2011 avslutades med att jag pga. en dos slarv och en dos stress missade en av uppgifterna på kursen jag läste då, jag fick en så kallad "rest"(Resterande uppgift). Med en dos rejäl otur har jag också tappat den usb-sticka innehållandes de nödvändiga filerna för att snabbt och enkelt rätta till misstaget, i samma veva går ansvarig lärare på semester och resten är därför fortfarande inte gjord.

Detta har gjort att min terminsstart blivit rejält messed up, jag som alltid brukar vara taggad på att gå tillbaka till skolbänken har enorm längtan till att göra precis allt annat än att plugga. Hela sommaren har tanken på terminsstart lett till tankar på restuppgiften vilket resulterat i en liten, kall, sugande känsla i maggropen. En påminnelse om att mina prestationskrav och behov av att ständigt vara bäst, eller åtminstone bland de bästa, ställer till det för mig. Om något går åt helvete får jag sådan enorm ångest för att göra det igen, tänk om det skiter sig igen?

Förhoppningsvis är min lärare vänligt sinnad och kan hjälpa mig att lösa detta på smidigaste sätt i början av nästa vecka, under tiden ska jag försöka njuta av stundande helg i Gävle tillsammans med Viktor och syskonen.

...på svenska Extremt högt och otroligt nära. Det är så himla synd att denna bok inte längre går att få tag på i den svenska översättningen för den är så underbart bra. Själv har jag velat läsa den sedan en vän för ett par år sedan taladeså varmt om den och ständigt spanat efter den på svenska utan lycka. När den så oanat döck upp på engelska på jobbet kunde jag inte hålla mig längre. Jag chansade och slog till på den engelska, har inte ångrat mig en sekund. Helt klart den absolut bästa bok jag läst i sommar och kvalar med enkelhet in på min topp-tio-lista för romaner.

Bokens huvudperson är en nioårig pojke som förlorade sin pappa i terrorattackerna den elfte september. Vi får följa nioåriga Oscar när han beger sig ut på jakt genom New York för att hitta låset som öppnas av den nyckel han hittat bland sin döde pappas saker. Under bokens gång får vi lära känna Oscar, ta del av hans sorg och samtidiga nyfikenhet och öppenhet för världen och livet.

Safran Foer skapar enormt många dimensioner i sin berättelse genom att inkludera bilder i boken, att snabbt växla mellan prosa till fackliga beskrivningar, lämna sidor tomma eller helt fullklottrade. Man kommer helt enkelt lite närmare och blir lite mer berörd eftersom det känns som att man läser faktiska anteckningar, brev, tankar, dikter etc. gjorda av verkliga existerande personer.

Extremly Loud and Incredibly Close är så genialisk att man häpnar samtidigt som man utan svårighet sugs in i historien. Att den är på engelska glömmer man snabbt bort och njuter av upplevelsen. Var inte rädd för att läsa på engelska, får du tag på den här boken så läs den! Du måste!

Som ett led i mitt projekt att bli en lite vassare version av mig själv har jag insett att min konsumtion av "skräp" måste upphöra. Jag läser många bloggar, fler än dom flesta förmodligen, ganska få av dem säger något vettigt mellan varven av outfits, måltider, "dagens detalj", skönhets"tips" och festbilder. Detta skapar ju en ganska skev bild av verkligheten. Deras liv är banne mig inte sådär perfekta även om de gärna förmedlar den bilden. Jag har därför snokat upp en bunt nya och gamla favoriter som är inspirerande på riktigt och kan boosta mig till att leva nyttigare och få mig att tänka till om saker.

Cissi skriver om sin väg till ett sundare liv brutalt ärligt, roligt och inspirerande på ett kan-jag-kan-du sätt blandat med vettiga debattinlägg och sunt förnuft.

PT-fia varvar kosttips med övningar, pepp och utmaningar. Sjukt inspirerande tjej med skinn på näsan och en rejäl dos integritet.

Hanna är rolig, smart och mänsklig. Sjukt mycket mer värd att läsa en stela modebloggar.

Natashja är rolig, smart och mänsklig hon med. Hon vågar säga vad hon tycker och hon säger det bra.

Clara behöver man ju knappt nämna, hon är liksom självklar, men jag gör det ändå bara för att hon var först och störst i min smarta-brudar samling.

Gemensamt för alla dessa damer är att de skriver sånt som är genomtänkt och är pålästa, de vågar sticka ut och säga vad de verkligen tycker istället för att vara tysta och säga vad de förväntas tycka. Skönt tycker jag, apropå det här.

Förutom dessa bloggar försöker jag också bli duktigare på det där med nyheter. Se minst en nyhetssändning om dagen och att surfa in på DN's hemsida nu och då. För övrigt får man gärna köpa en prenumeration på DN åt mig i present om man vill. Jag fyller år snart, 24e september för att vara exakt. (Så fick jag det sagt också :P) Om någon vill vara snäll.

PS. Det finns såklart många fler som jag inspireras av men de ovan är de för mig främsta. I övrigt gillar jag bl.a. hon, hon och hon. För att inte tala om han och han. DS.

Jag har på senaste insett att jag kan framstå som väldigt hård och oresonlig, ibland lite fördömande och arg, när jag uttalar mig i tid och otid. Något jag skäms över och vill ändra på. Det är synd dock att det är så svårt att hålla tyst och det vill jag ju inte heller, jag vill ha åsikter men inte vara en person som folk är rädd att diskutera med. Lite mindre hetsig skulle inte sitta helt fel. Inte heller att vara mindre rädd för att ha fel.

Imorgon börjar min höst och mitt nya liv, eller snarare förbättringen av mitt nuvarande liv. Jag ska bli bättre på att må bra och göra saker som är bra. Bli lite snällare och lite bättre. Försöka att inte bli och låta så irriterad och hård. Min klumpighet måste det också bli ett slut på, många gånger sätter jag mig själv i skiten för att jag säger saker så klumpigt att andra reagerar negativt. En smidigare formulering och problemet hade aldrig uppstått tänker jag ofta.

"En ny början" har jag sagt ofta och lika ofta har jag misslyckats. Nu har jag lite bättre förutsättningar och lite mer vilja dock. I'll keep you updated.

Jag är ingen deckartjej. Tror aldrig jag köpt en deckare till mig själv innan denna och när jag läser dekare är det oftast för att jag inte får tag i något annat. En dag fick jag en ingivelse dock att jag skulle vidga mina vyer en aning och grabbade denna från pockettoppen för att se om denna nya deckarduo var worth the fuss. Döm om min förvåning när den var det!
Jag slukade den inte och jag längtade inte heller till lunchrasterna bara av den anledningen att jag skulle få fortsätta läsa men den var helt klart välskriven och jag kommer att fortsätta följa huvudpersonen Sebastian Bergman i kommande böcker.
Vill du ha en bra deckare? Lägg vantarna på "Det Fördolda"

Genialiskt skriven bok om historiska händelser i det sena 80-talets Pakistan.
Satirisk och träffsäkert om manlighet och makt.
Finns inte så mycket mer att säga än;
Läs den!

Det är svårt att sätta ord på denna bok, medan jag läste den tyckte jag den var rätt bra men jag vet liksom inte riktigt vad författaren ville säga med den. Å andra sidan måste det ju inte finnas ett budskap, en historia kan ju vara värd att berättas endast av anledningen att det är en bra historia. Och det är det, någonstans på gränsen mellan en legend och en roman med kärlek, krig, hat och vänskap blandat med odefinerad magi och galenskap. Passar utmärkt i hängmattan eller helt enkelt om du vill läsa en trevlig bok. Den kommer inte att förändra ditt liv dock.

Vi var på Gotland förra helgen med familjen och släkten. "Öjn" bjöd på både bra och dåligt väder, fina vyer och mysiga stunder. Men bilder säger mer än tusen ord och dom har jag laddat upp på fejjan så kolla på dem där om så önskas.

I övrigt ber jag om ursäkt  för tystnaden men ska ta mig själv samman och producera lite inlägg, så länge får ni en bild på vackra stockrosor som jag hittade framför en dörr inne i Visby.