poppycock

Utan att veta säkert tror jag att de allra flesta som läser min blogg är personer som jag inte träffar särskilt ofta, därför kommer här en liten update i egenhändigt skapad listform om vad som försiggår med mig just nu.

Humör: Just idag ganska seg men överlag de senaste veckorna har jag varit på oförskämt bra humör.

Mående: Förkyld mest jämt vilket är tråkigt. Har två stygn på ryggen efter borttagning av födelsemärken.

Privat: Same old same old på förhållande fronten, no drama here. Papsen fyller dock 60 i dagarna så pågår lite tänk och fix inför det. Och inför sambos födelsedag som infaller dagen efter pappas, bekvämt det där. Liksom svårt att glömma bort deras födelsedagar när de är så nära varandra.

Skolan: Kursstart på nya kursen idag, vilken jag inte var på eftersom jag ligger hemma i förkylning. GISandet fortsätter men denna gång med rasterdata. Kan inte riktigt förklara vad rasterdata är men GIS kan jag berätta står för Geografiska Informationssystem. Vi sitter alltså och lär oss att göra kartor över sånt som har en geografisk lokalisering, vilket är typ allt.

Jobbet: Rullar på som vanligt och är trevligt som alltid. Fick sommarschemat förra veckan och det såg ut ungefär som förra sommaren.

Våren: Kommer nog till stora delar att spenderas framför datorn lekandes med GIS tyvärr. När jag inte är där hoppas jag att jag är antingen i löpspåret eller i solen med en cider i handen. Kommer även att återigen hoppa i grottmänniska outfitten och leva rövare på brännbollsyran i maj. Och om man kan räkna det till vår rocka skidbacken vecka 15 och 18.

Sommaren: Fattig som det ser ut nu där jag inte får tillbaka lika mycket på skatten i år, vilket har sina naturliga orsaker men det är inge kul ändå. Å andra sidan har jag inga stora inköp som måste göras i sommar men vill hemskt gärna ha råd att åka till Gotland på vår lilla släktträff.

Träningen: Jag måste säga att jag är bättre på att springa än vad jag trodde, dock kan jag inte riktigt se någon utveckling då det hela tiden blir avbrott för att jag blir sjuk, och däremellan tar jag det lugnt för att jag inte ska chocka sönder kroppen efter att ha varit sjukt. Så det gär trögt, minst sagt. Frusterande är vad det är. Har också lagt om mitt mål eftersom jag är sjuk så mycket till att klara 5km på 25 minuter den 19e maj och 10km på 50min den 5e september då tjejmilen är. Ska dock inte springa tjejmilen då jag inte ids ta mig till Sthlm, lägger hellre pengarna på en fjällenresa under skidsäsongen.

Borde: Ringa den där snubben på det där kontoret som jag skulle vilja gratisjobba lite på i sommar. Känns inte så kul att ringa dit och låta täppt och krasslig och äcklig dock...

Hoppas: Att det inte är försent för gratisjobb när jag väl ringer. Att Luleå vinner SM. Att jag blir frisk snart. Att pappa blir glad för sin present. Att jag klarat tentan vi gjorde förra veckan. Att våren blir awesome. Att jag inte har cancer!

Vill: Ha mer pengar. Köpa en ny garderob. Resa till ett varmare land. Stanna kvar i vintern men samtidigt ha sommar. Skaffa nya gardiner. Ha en hushållsassistent. Få ett VG på GIS-kurserna. Inte ha cancer.

Annat jag vill ha sagt: Har ju som sagt tagit bort födelsemärken och ärren ser inte alls ut att bli farliga. (Peppar, peppar!) Dock nojjar jag nu mer än någonsin över alla andra födelsemärken på kroppen och över att jag ska ha cancer, kanske därför jag är förkyld jämt?

Uppdaterade?

Nu saknar jag en del av frisyrerna lite, kanske bli brunett igen?

Eller halvlångt?

Eller spara ut till låångt igen kanske?

Idag hade vi säljutbildning på jobbet, vi ska lära oss att bli säljande säljare. Allt gott och väl med det men det fick mig att börja tänka på vad jag uppskattar när jag är kund, för hur ska jag kunna sälja på ett trevligt och äkta sätt om jag inte går till mig själv och frågar hur jag vill ha det när jag är konsumenten.

Jag avskyr försäljare som uppenbart är ute efter att bara sälja på mig mer, det finns liksom ingen önskan att uppfylla MINA önskningar och behov utan bara att få upp snittkvittot. Hur personligt är det? Och ett personligt bemötande med bra service är ju tio gånger bättre än att bli påprackad en massa som jag inte hade tänkt köpa ändå.

Inköp gör jag mycket hellre i en butik där personalen hälsar, frågar om jag vill ha hjälp och sen låter mig vara om jag säger nej och inte försöker hjälpa mig ändå. Vill jag däremot ha hjälp vill jag inte bli "lurad" eller "säljsnackad" utan lyssnad på och få personlig service.

Nu säger jag inte att vår "coach" som det så fränt heter inte höll med om vissa av dessa saker men jag känner ändå att någon säljadne säljare kommer jag aldrig att bli, snarare en servande säljare. Merförsäljning av billigt jox i kassan kommer nog aldrig att bli min grej! (Om jag inte tänker att kunden behöver det billiga joxet i kassan, såklart)

Jag avskyr när jag är in the zone och ska plugga och så dyker det upp folk som rycker mig ur det som ingenting. Idag var ett klockrent sånt tillfälle, satt helt fokuserad i datasalen och tyckte att det gick ganska bra. Då börjar tre andra studenter att kolla på youtubeklipp där någon unge grinar för att hon gillar Justin Bieber. Vad i h-vete?! Not cool!

3 minuter in i youtubemaratonet slår sig en kille ner bredvid mig, no harm in that, men den här kan inte ha sett en dusch på veckor! Hur fan kan man gå utanför dörrn och lukta sådär? Tänk er en kille med gamla skydd som spelat 10 matcher på raken, så luktade han.

Ungefär där gav jag upp och gick hem, hoppas på bättre tur imorgon...

Jag har ett mål om att ta milen om 10 veckor och att springa blodomloppet i maj, inte omöjligt men kommer kräva en del. Igår var första löppasset, vilket gick över förväntan bra! Målet var att springa i lugn takt i 30 minuter, efter vilka jag kommit 4 kilometer och inte var särskilt trött. Eva stod på bandet bredvid och såg så duktig ut så jag fortsatte av bara farten. Varvade dock rask gång med lugn löpning efter det, kändes smart. Totalt sprang jag 6 kilometer och kroppen kändes helt okej efteråt. Men idag har jag ont i knäna. Not cool. Får hoppas att det enbart beror på ovana och att det går över fort!

Tips till alla er som bor i Umeå, Skogis söndagsfika! Går inte av för hackor I tell you! Ordentliga bitar av rejäla sockerchockar, kaffe, te, juice, en uppsjö av mackor plus våfflor. Allt för priser som är gudasända till en fattig student som hellre lägger pengarna på snygga attrialjer och skidresor. 12-16 på söndagar på SLUs kårhus.

Förutom sköna priser är där också en skön blandning på folk, alltifrån hurtbullar i G1000 byxor som varit uppe sen 7 och tränat hund, pimplat och åkt skidor till ekonomibrudar i gårdagens smink och utan bh! Mycket att se på om sällskapet inte lever upp till förväntningarna.

Vi satt i drygt en timme idag och hann avhandla allt från grabbarnas bandnamn till tema för årets brännbollsyra och klubba en trip till Klövsjö vecka 15. Sjukt vad bortskämd jag är med underbart folk runtomkring mig!

Har för tillfället snöat in på hur himla fint det är med par som håller ihop hela livet ut eller hittar varandra på ålderns höst. Som Ebba och Torgny i kortfilmen jag nämnde i föregående inlägg. Eller den fina anekdoten jag läste om hos braiga Annika om kvinnan som 3år efter sin mans död fortfarande köper lamm till middag. Trots att hon inte tycker om det så där värst mycket, bara för att hennes man alltid ville ha det.

För mig är det fint att man kan bli så van en annan person, så mycket en del av två, att man fortsätter med sådant man gjorde för den andre långt efter att han eller hon är borta. Och med personer som blir kära i hög ålder. Det bevisar för mig att ordspråket är sant, gammal kärlek rostar aldrig. Och man blir aldrig för gammal för att bli fnittrigt nykär!

Om ganska precis en vecka har jag tenta och är inte det minsta stressad, vilket gör mig lite stressad. Vilken limbo va? Anywho så håller jag mig fortfarande inom lägenhetens 63kvadrat för att undvika att smitta ner än fler med denna förbaskade hosta. Trodde att den var över när jag vaknade i morse men nu är det igång igen.

I mitt sunkiga, hostiga, tycker-synd-om-mig-själv tillstånd igår såg jag årets finaste och sötaste kortfilm om världens finaste nygifta par. Det var en del av SVT's kortdokumentär serie "Kvinnan i mitt liv" Kärlek utan slut. Se den här. Vackert som bara den!

Som jag misstänkte gav helgen mig mer inspiration och en rethosta från lillasyster som gör att jag har lite svårt att fokusera på det jag ska, att läsa en pro memoria på dålig engelska blir sjukt mycket svårare när man avbryts av hostattacker en gång varannan minut.

Rethostan sätter också en del störiga käppar i hjulen för min plan att ta milen om 10 veckor. Innan helgen var jag beredd på hårdträning, nu vågar jag knappt ta en rask promenad på grund av risken att bli ordentligt sjuk igen.

Dagens glädjeämnen, som gör livet lite lättare att leva, är de orangegula tulpanerna som står så fint på vårt köksbord och skapar ett vackert stilleben tillsammans med silverljuststakarna, löparen i styvmorsviolens färger och stubbelampan. Min nya fina ljust gråblå ullbasker och det fina rosa läppstiftet som står i badrumsskåpet gör att jag ändå känner mig taggad på cykelturen till universitetet senare idag. Fin kan man ju vara än fast man mår som en gammal golvmopp!

Peace!

Skid VM pågår och i vanlig svensk anda tror vi att vi är bäst och att vi ska ta alla medaljer. Men den här gången har de stackars skidåkarna fel på skidorna, vallan som krånglar tydligen. Och det är ju tråkigt, att material ska avgöra vem som vinner men är inte det lite en del av sporten?

Nu var det inte det som var grejen med det här inlägget utan musiken sporten spelade i bakgrunden under inslaget om svenskarnas krångel med skidvallan. Det var sådan där sorglig pianomusik, sådan som brukar spelas under dokumentärer om en sjuk människa när den människan blir sjuk, eller om en död människa som ska hyllas och man vissar stillbilder ur personens liv. Mycket komiskt, ungefär som att någon dog för att vallateamet inte höll måttet, made my day!