Torkan är över

Var ett tag sen sist, men vad gör väl det.

Efter 4 dagars ledighet som spenderades i Hattsjö med familjen var det idag tillbaka till jobbet som gällde. Nu är det 5 pass kvar och sen. SEN! Då sitter jag på en flyg till Vadsö i Norgnorge till min älskling! Det kommer bli awesome. Får se vad de norska skogarna (?) har att erbjuda.

Det kommer ialla fall att bli en intressant resa. För att ta sig till Vadsö från Umeå måste man först åka till Sthlm. Därifrån vidare till Tromsö, Kirkenes och tillsist Vadsö. Jag måste alltså ta mig 60 mil söderut för att ta mig till en plats som ligger 100 mil norr om Umeå. Om det inte vore nog så måste man göra flera olika bokningar trots att jag åker med samma bolag hela vägen. Nu har jag alltså 3 bokningar på 1 resa. You just gotta love it! Tur att det är värt det!

I hattsjö upptäckte jag att jag hade gått ner 6kg sedan jag sist vägde mig. 2 av dessa gick jag dock upp igen efter bara 2 dagar där med en massa go-fika. Men det är det också värt!

Ikväll blir det att inte göra för många knop. Klura ut lite klurigheter om denna berömda Norge-resa, lägga fötterna högt och dricka cola, strunta i tvättiden och lägga mig tidigt.


Double frick!


Minns någon måhända att jag spall en drink över min dator i februari? Enda konsekvensen då var ju att pekplattan slutade att fungera, nu har det kommit fler konsekvenser. Ett flertal tangenter fungerar inte bl. a. pil upp och pil ner tangenterna, alla siffertangenter och därmed alla tecken så som utropstecken, frågetecken, citationstecken osv. Detta medför ju också en del probelm i vardagen, typ att jag måste aktivera skriv utan tangenter funktionen varje gång jag ska logga in i datorn. Inte kan logga in på internetbanken, alldeles nyss då jag skulle ange telefonnummer för att boka biljetter på bion var jag tvungen att kopiera/klistra in varje siffra. Samma sak med utropstecknet i rubriken och snedstrecket här innan.

Sjuukt irriterande.

Nu är ju frågan bara hur länge jag sak stå ut innan jag låter försäkringsbolaget ta djävulsmaskinen och fixa det hela. Ett försäkringsbolag jag för övrigt älskar eftersom de faktiskt täcker drink-spill-i-datorn skador.

Gaah!

PS. Inklistrat utropstecken.DS

Kaatjiing!


Jag har ju verkligen inte koll på nånting. Har i säkert tre veckor varit fullständigt övertygad om att jag bara jobbar 2 dagar nästa vecka och sen inget mer, och varit lite besviken över det. Men idag då kollade jag av en slump på schemat som ligger på kontoret och upptäckte att jag jobbar några dagar ännu nästa vecka också!

Halleluja, då klirrar det till liite mer i kassan!

Förbannade skitväder!


Idag är jag ledig, så då regnar det såklart. Såhär har det varit varenda sommar sedan jag började jobba, finväder när jag jobbar och pissväder när jag är ledig. Jag har alltså inte haft en redig sommarbränna på 6 år. 6 jävla år! Jag vet inte ens hur brun jag kan bli för det har jag glömt bort.

Någon som hör att jag är bitter eller? Och alla ni som understod er att klaga när det var som varmast och soligast, ni skulle bara veta hur mycket jag ville få er att hålla tyst!

Nu ska jag dricka kaffe och sura lite till.


Men Wtf?!


”Regeringen försöker dölja ökande inkomstklyftor”

Jag vet ju i alla fall hur jag INTE kommer att rösta i höst....

Telefonhora


De senaste två dagarna har jag spenderat eftermiddagarna med att hora runt i telefon till alla de nya studenter som blivit antagna till Samhällsplanerarprogrammet. Ni skulle bara veta vad jag känner mig över-jävla-trevlig när jag pratar med alla och försöker locka dem till att komma till Umeå. Tack gode gud att jag aldrig har eller kommer att jobba som telefonförsäljare, man får ju ont i kinderna av att le så mycket att man låter glad i telefon.

Det är också jätteroligt när folk klickar bort en. Verkligen skitkul. Nåt som på riktigt är kul är att jag försökt nå en kille som har angett fem (5!) olika mobilnummer i sina kontaktuppgifter. Inget av dem fungerar. Inget. Hur i hela jävla friden tänker man om man uppger telefonnummer som inte är i bruk till universitetet?

Tack och lov så är de allra flesta trevliga, eller alla är det, när de väl svarar. Och alla verkar uppskatta att man ringer. Men jag känner mig liks förbaskat som en telefonhora. Men ja, though luck, liksom. Det går la över.

Frid!


Russian Prostitute

Imorse klev jag upp och följde med Viktor i lastbilen för att hämta bilen som stod på hans jobb. Klockan var ca halv 6 då han släppte av mig i en parkeringsficka längs E4. Precis när han kört iväg kommer en timmerbil i andra körfältet med en förare som måste ha käkat "glosoppa" till frukost för han stirrade så att ögona höll på att ramla ur skallen på honom. Han måste ha trott att jag var någon typ av russian prostitute som blev avsläppt på "rätt" sida av gränsen. Bloody hilarius ju!

<3

Just nu sitter jag i soffan, ihopkurad i Viktors famn. Vi har huset för oss själva, i morgon ska jag vara ensam hemma och göra allt och ingenting. Hur jävla bra får man ha det egentligen?

Say it to my face

På senaste tiden har jag haft turen att få komplimanger och vänlighet från totala främlingar och det har gjort mig en aning lyckligare i vardagen! Först var det vår krutgubbe som sa att jag var söt och att om han varit yngre och jag singel hade han bjudit ut mig på dans. Sedan var det en elegant liten dam som sa att jag var hemskt duktig på mitt jobb och sist men inte minst den skrattande, bullriga mannen som kallade mig "den galanta damen" och önskade mig en trevlig eftermiddag. Tänk va, vad så lite kan värma så mycket!

Detta har fått mig att börja fundera på varför man inte ger varandra komplimanger oftare, vid många tillfällen talar man om personer, både bra och dåligt, men man säger det inte till dem. Har man någonting snällt att säga kan man väl säga det till personen det handlar om, annars får de ju aldrig veta att de gör något bra. (Detta gäller självklart även om det är något dåligt som det går att ändra på, kan inte personen göra någon förändring är det ju bara onödigt att säga något, typ om det handlar om hur de ser ut.)

Därför har jag bestämt mig för att börja ge folk mer komplimanger, som att de är duktiga eller har något fint, egenskap eller ägodel. Framförallt till folk jag inte känner alls eller inte känner så bra, mina närmaste tror jag att jag är ganska duktigt på att säga fina saker till. Rätta mig om jag har fel så jag kan göra något åt det!

Och för er som vill ha mer komplimanger i vardagen; le mycket och ta ögonkontakt! Vissa inskränkta personer brukar kalla mig för flörtig för att jag gör det och försöker visa intresse för alla jag pratar med, men det är ju deras problem. Tänk vilken mycket gladare och finare värld vi skulle ha om alla log och flörtade med varandra hela tiden!


Så länge klotet snurrar


Galet bra krönika. Läs den ---> http://www.fokus.se/2010/07/sa-lange-klotet-snurrar/


Det kliar i min shoppingnerv


Nackdelen med att jobba i en stor galleria och i en bokhandel fylld med sånt som jag vill ha är att det orsakar ett konstant kliande i min shoppingnerv. Vissa kanske skulle vilja påstå att pengarna skaver i plånboken, men jag har inga tillgångar att tala om, så det är inte alls det det handlar om. Här finns helt enkelt alldeles för mycket fina, smarta små saker som jag intalar mig att jag behöver. Herregud vad jag skulle kunna spendera pengar om jag bara hade några!Det är synd att man inte är ekonomiskt oberoende, eller åtminstone ekonomiskt gynnad. Men jag antar att jag får se det som att jag skjuter upp min konsumtion till en tid senare i livet då inkomsten är stadigare och större!Under tiden håller jag mig och tröstar mig med att när lönen väl kommer så kommer jag ha råd att leva igen!

Peace!


Vad en hockeystjärna läser

 
Samuel Påhlsson var precis in och köpte en bok av mig, och för er som känner att ni vill vara som han så kan jag meddela att hans val föll på pocketboken 3 sekunder av Roslund och Hellström. FYI liksom.
              

                

För övrigt var han snygg, dendära Samuel. Så om det nu är någon som läser och skiter i att han spelar hockey så kan ni ju läsa samma bok för att han är snygg bara. Eller nått.


Höstsug!


Jag har börjat längta efter höst, eller snarare sensommaren. Den tiden på året då det fortfarande är varmt på dagarna och in på kvällarna men så där friskt och klart i luften på sommaren. Jag vet att det är stört, känns knappt som det hunnit vara sommar än men hösten är verkligen mín tid på året. Att det kommer vara så mycket kul som händer från och med augusti gör ju inte saken bättre direkt!

Jag ska ju vara insparksgeneral, vilket jag iofs ska påbörja redan imorgon då jag ska ringa runt till alla nya studenter på programmet, jag får träffa alla fina vänner som jag inte träffat i sommar igen, jag får förhoppningsvis forsätta att jobba som bokhandlare under helgerna och det absolut bästa är ju att jag blir sambo!


Scener från en bokhandel


En man i 70års åldern kom in och bad om min hjälp, efter en stund blir vi avbrutna av att mannens telefon ringer, döm om min förvåning då signalen var Bad romance av Lady Gaga. 
Hahaha!


Nödig...


...blir jag varenda gång min kollega går på rast. Det slår fan inte fel. Ca 5 minuter efter att hon gått blir jag så nödig att det gör ont, och så får jag stå och hålla mig trekvart och samtidigt le och vara trevlig mot kunderna. Vet ni hur svårt det är att inte tänka på att man är kissnödig?!

Men skönt är det när jag får gå på klosetten äntligen, typ bättre än sex. Eller inte, men ändån.


Lillsand


Jag har kommit tillbaka från mitt paradis Lillsand nu och står återigen bakom kassan på bokhandeln, men som jag längtar tillbaka. Till havet och skogen, blåsten och vågorna, tystnaden och ljuden. När jag är där så bara mår jag och mina dagar består av att läsa, äta, sola, bada, promenera, samla strandfynd och plocka blommor. Det går inte att med ord beskriva hur bra jag trivs i vår sommarstuga och hur harmonisk jag känner mig då jag är där. Skulle jag någon gång bli utbränd skulle jag vilja att det skedde lagom till juli månad så jag kunde flytta ut dit och bo där tills jag är frisk igen!

En annan fin sak med stugan är att den ligger i en bygd där det under sommaren finns otaliga hantverksbutiker, söta caféer och roliga loppisar så när man ledsnar lite på att vara i stugan så tar man bilen och kör på måfå tills man hittar något man vill kolla lite närmare på. Det brukar inte ta så lång tid. Hade jag haft en kamera hade jag kunnat visa så mycket bilder, tror bestämt jag måste köpa en snart!


Boktips!

Borta bäst av Sara Kadefors

Om en kvinna som lever på ingenting i sin bil efter ett misstag hon gjort. Det äts kvarlämnad mat på IKEA, sovs i källare i hyreshus, spioneras på familjen och plockas upp liftare av tvivelaktigkaraktär.

Den är inte rolig så ofta att man kan säga att det är en rolig bok, snarare påtalar den ett skadligt beteende och den smått tragiska huvudpersonen gör mig irriterad, hon uppför sig så dumt!

Men Kadefors berättarstil gör ändock att man fastnar till slutet och boken är läsvärd!





Samhällets företrädare


Bästa kommentaren angående Sven Otto Littorins påstådda sexköp hörde jag från en riktigt krutgubbe:

"Ibland tror jag att samhällets företrädare är sämre än de medborgare de är satta att företräda. Djävla äckel!"


Om det hela är sant: Word!


Konsten att hålla tiden...

...verkar förvärvas med kvinnlighet och ålder.

Den slutsatsen drar jag visserligen utan några som helst vetenskapliga belägg och helt utifrån mina egna erfarenheter efter att själv ha fått uppleva killars oförmåga att komma i tid. Visserligen är jag själv fullständigt värdelös på att komma i tid men jag skyller det på att jag varken är särdeles kvinnlig och jag har heller inte kommit upp i någon avsevärd ålder. Dessutom kommer jag "bara" sent till sådant som det inte gör något att komma sent till, och då brukar jag meddela detta till eventuella drabbade, eller så kommer jag sent med ovilje. Typ för att bussen är sen eller jag glömde att ställa väckaren.

De få killar jag känner som så gott som alltid håller tiden är antingen av relativt hög ålder eller relativt kvinnliga i förhållande till sina manliga jämlikar. De allra flesta har en tendens att dyka upp sent, om det så är bara lite sent (typ 1 minut) eller väldigt sent (beror på vad det är som man ska vara i tid till om det är väldigt sent eller inte). Vad är det som gör att män/killar alltid hittar saker de absolut måste göra innan de ska någonstans? Sånt som egentligen kan vänta men de gör det ändå? Och att många väntar till allra sista stund innan de gör sig iordning för att ge sig iväg?

Jag fattar inte!


Le Weekend!


Ikväll får jag äntligen sova med Viktor igen! Konstigt att man kan längta så mycket efter någons kroppsvärme när det är såhär varmt ute.
 
Imorgon jobbar jag 9.55-14.
Imorgon eftermiddag/kväll besökes Skule visfestival. Barndomsminnen och picknick blir det

Lördagnatt spenderas i stugan, där jag sedan stannar till på tisdag. Jag ska läsa, gå promenader, bada, sola och allmänt bara njuta av tystnad och avskärmning från civilisationen. Om så tredje världskriget bryter ut kommer jag inte veta det förrän på tisdag, förutsatt att ingen ringer och talar om det för oss då...

Återkommer alltså i mitten av nästa vecka, om jag inte av någon anledning gör ett inlägg till idag :P

Simma lugnt! 


Såhär vill jag att det ska se ut på lördag!


Boktips!


Hundraåringen som klev ut genom fönstret av Jonas Jonasson.

En skröna om en hundrårig man som på sin födelsedag rymmer från ålderdomshemmet.
Rolig, osannolik och perfekt i sommarvärmen :)


Crazyas tärna!


Igår var jag i och badade i en sjö i en av grannbyarna. Vädret var inte toppen men det var varmt i vattnet och jag hade trevligt sällskap så jag såg framemot det hela, men på väg ner i vattnet, tro på fan om jag inte blir attackerad av en tärna!

Jag kom av misstag för nära tärnans bo, där den förmodligen ruvade på ägg och den blev inte lite aggressiv. Den skrek och gjorde utfall mot mitt huvud. Det är INTE kul att känna en fågel träffa huvudet! Jag sprang för allt vad tygen höll, och tärnan kom efter. Måste ju sett helt hysteriskt kul ut inser jag i efterhand men jag blev lite putt då sällskapet skrattade, jag var ju livrädd! Såg ju framför mig hur den skulle kamikazestörta mot mitt ansikte och borra in näbben i ögat på mig. Men jag slapp undan med blotta förskräkelsen, tack söte jesus....

Crazyas tärna!


Historien om idolpojkarna och karusellen


Vi träffade alltså två idolpojkar i lördags, närmare bestämt den pojke 1: som flippade burgare innan Idol och sjunger som om någon stulit hans manlighet samt den pojke 2: som jag inte ens vet namnet på  men enligt säkra källor var han med i samma säsong som idolpojke 1. Eller träffade och träffade, vi såg dem. Och  de var sjukt underhållande!

Det hela började i kön till karusellen extreme, liknande den på bilden nedan. Vi står lite framför dem och deras kompisar och har precis uppmärksammat dem när en inte helt vid sina sinnens fulla bruk oskyldig 91a kommer gående. Jag stoppar flickstackarn och utmanar henne att säga till idolpojke 1; "Om jag hade varit med i Idol samtidigt som du, då hade jag kickat ditt ass!" Såhär i efterhand inte jättekul och ganska inte snällt, men kommentaren från pojkens tjejpolare var obetalbar "Det är sådana där kommentarer som får dig att brinna i helvetet. Och det gör ont!" Herregud vad vi skrattade!

Nästa underhållning kommer under själva karusellåket. Vi hamnar mittemot idolpojkarna, idolpojke 2 ser ganska nervös ut men idolpojke 1 ser fullständigt skräckslagen ut, och fortsätter göra så under hela åket. Varvat med att se ut som han ska spy och att krama idolpojke tvås lår för vad det såg ut som allt vad han var värd. Jag tror vi skrattade lika mycket åt det som åt själva åket! Jag kanske verkar elak som bara den nu men de såg så roliga ut, jag kan bara inte låta bli att skratta åt det!

Var för övrigt en riktigt rolig karusell, men ockerpriset hade nog inte varit värt det om de inte suttit mittemot oss!




Logga ut från facebook och gör något åt ditt liv!


Det verkar gå en narcissistisk epidemi just nu. Inte bland klämkäcka storbloggare, "kändisar" och sånt folk utan bland vanligt folk som till synes helt plötsligt skaffat sig ett behov av uppmärksamhet. Aldrig förr har jag sett så många gnälliga blogginlägg och klagande facebookstatusar (heter det så?) som nu bland folk jag mer eller mindre känner, och jag börjar bli less. Hörde en tjej klaga över att hon var tvungen att gå till jobbet för ett par dar sen (ingen jag kände utan jag bara tjuvlyssande lite när jag gick förbi henne på stadens gator) och kände ett behov av att snäsa åt henne att hon ska vara glad att hon har ett jobb! Det ska man vara glad åt! Och sen alla dessa som skriver kryptiska, halvt "jag-är-suicidal" statusar på facebook: Logga ut från facebook och gör något åt ditt liv då för i hällvätte!

I ärlighetens namn så vet jag ju egentligen ingenting, kanske folk har pissiga liv, men varifrån kommer denna önskan att hänga ut sina problem i offentligheten? Lite kan man ju göra det, (folk som är överdrivet klämkäcka, duktiga och perfekta jämt och ständigt vill man ju bara dö på) men måste man verkligen tala om det för alla 200 personer som kan se vad man gör på facebook, vad kommer det för got utav det? De som bryr sig om hur man mår lär ju ta reda på det i alla fall, eller?

Min uppfattning är dock att i 99% av fallen bölar folk över sånt som inte kommer spela någon roll om en vecka, och att flera av de som uppdaterar om hur ledsna dom är inom 48 timmar kommer att uppdatera om hur lyckliga dom är (jojohumör?). För det mesta är ju faktiskt i-landsproblem, det som skrämmer mig är att folk inte verkar förstå detta själva....

Så jag slår ett slag för integriteten och hidar alla de som ömkar och jämrar sig över sina hemska liv, bloggarna tänker jag inte lova att jag slutar läsa för mellan varven kommer det ju intressanta inlägg också.

Over and out!


The bloggtorka is (ska bli) över!


Jag har inte haft så mycket att plita ner här på sistone, och varför blogga om jag inget har att säga? Men nu, när jag börjat jobba på riktigt hoppas jag på att inspirationen ska återkomma!

Midsommar var iaf hur lyckad som helst, om någon är intresserad av att veta. Maten var god, bastun var varm, solen lös mestadels, alla gick en långpromenad, några gick två. Någon somnade i en bil, en annan hos sin lärjunge. Någon brände sig på ett varmt rör, en annan skar sig på en konservburk. Summa summarum en bra helg.

Angående jobbet kan jag bara säga so far so good. Arbetstiderna är okej, arbetet soft, arbetskamraterna fina och kaffet är gott. Och jag har tillgång till internet hela tiden, kan inte bli bättre. Enda är väl att jag vill jobba mer men chans till det hoppas jag kommer! Och för en bokmal som jag är ju jobb i en bokhandeln seventh heaven, har redan en liten papperslapp i min bakficka med titlar jag ska inhandla nu och senare.

Jag har också en liten historia om två pojkar från idol och en karusell att berätta, men det får bli senare. Bara för att ha bloggstoff!

Peace!


RSS 2.0