Allt och inget

Jaha, då har dagen då Philip åker kommit. Nu sitter jag i soffan och dricker kaffe och tycker synd om mig själv lite innan jag ska ta tag i pluggande. Tröstar mig med att jag får åka på semester i Nordnorge, inte alla som gör det.

Plugget var det. Ja, jag trodde att jag bara hade 1, men en stor tenta kvar..... Tills jag gick in på cambro av en slump idag och insåg att jag hade helt missat TRE till som ska skickas in. GOD DAMN IT! Det var INTE cool.

För övrigt ser det ut som fan hemma hos mig, men eftersom jag måste plugga skiter jag i det. Dessutom tror jag att jag har fått pollenallergi. Vet inte redigt hur det känns, men jag har ont i huvet och runt ögonen, och ena näsan är täppt.

Nähä, nu häller jag det sista kaffet i min termos mugg och tar brassestolen med mig ut i solen.

T

Brännbollsyran


Vi tar det i punktform...
Otroligt bra helg, mindre bra att man är en bruten människa nu. Och någon har bajsat i vår trappuppgång. Jag håller mig med andra ord inne så länge jag kan. Svårt att beskriva hur kul vi i Klövsjö Cobras hade, ni som var där vet. Ni andra kan ju hoppas på att det kommer upp bilder på fb samt njuta av klippet ovan!

Over & out!

/Karin


Ett luddigt leopardmönstrat tyg


Det inhandlade jag för ett par dar sen och har nu skapat mig en klänning, ett par fotbeklädnader och ett hårband. Innan det är dags att visa upp denna breathtaking outfit för omvärlden tänkte jag mig hinna sy en liten väska också. Jag kommer att se ut som en cougar cavemanstyle.

Peace! /K


On a rainy day

Hur mysigt är det inte med regn egentligen? Alla ljud blir som lite dämpade, ljudet av bildäck mot blöt asfalt är som skönt och allt ser rent ut och känns fräscht. Sen är det ju positivt för studiemotivationen också. Att mysa in sig i UB med kaffe och böcker tillsammans med goda klasskamrater låter ju riktigt lockande när det är grått och vått utanför! Sen får man tid att fundera också då det lämpar sig väl att sitta inne och fundera lite...

Idag är det tio dagar till sommarlov, och tolv eller tretton dagar till jag åker hem till Övik över sommaren. Jag konstaterar redan nu vilket bra år det här har varit. Jag har hittat rätt utbildning, och ett gäng sköna nya människor som blivit mina vänner blev en bonus. Skidåkningen har hittat en plats i mitt liv och fått mig att införskaffa en ny "dyraste-grej-jag-äger" nämligen mina K2. Jag har tagit beslutet att flytta ifrån min combo Eva, för att istället bli sambo med Viktor. Det har hänt ett par stora avgörande saker som fått mig att må både bra och bajs, men viktigast för mig i år har nog varit allt det lilla. Alla skratt, diskussioner, bra och mindre bra skämt, sena nätter och aktiva dagar, all god mat, allt blod, svett och tårar följt av tillfredsställelsen när arbetet visat sig vara värt det.

I sommar kommer jag njuta för fulla muggar medan jag fixar och donar inför kommande samboliv, jobbar och läser. Men jag kommer också att se fram emot nästa år som jag hoppas blir lika bra, roligt och givande som det här. Att jag faktiskt redan nu tycker att det ska bli ganska okej att komma tillbaka till Umeå och universitetet i höst gör nog också att det kommer bli mycket lättare att njuta av sommaren.

Peace!
/Karin


Som aldrig förr

Har legat i och pluggat som en gnu de senaste dagarna. Igår lyckades jag skicka in inte en, men TVÅ tentor. Känns jäkligt skönt. Trodde dom skulle plåga mig mkt längre än så. I och för sig har jag ju den stora jäveln kvar, men efter en snabb hjälte instats på jobbet i dag är det bara att bita i den sura äpplet och ta tag i den. 4 frågor á 2-5 sidor, det blir ett trevlgit kvällsfördriv och tidsfördriv de kommade dagarna. Om inte annat så får jag ju umgås med Phillippos lite mer innan han åker till det stora landet i väst, fast norrut. Ja, Norge alltså.

Nähä, dags för ännu en kaffekopp på fastande mage innan det är dags att bege sig till bussen, eller ska jag cykla? Tiden får utvisa det.

Peace out, T

Say whuut!?


Detta kanske mest är intressant för andra som studerar på kulturgeografiska institutionen på Umeå universitet, så ni som inte gör det får sluta läsa, det är okej!

Hamnade av en slump för första gången sen det låg snö på marken i kultlab, och guess what? Luften här går att andas! Det är till och med svalt! Trodde aldrig att detta skulle hända men jag är överbevisad, det är faktiskt riktigt behagligt att vara här trots alla minnen av  ångestladdade stunder just då man trycker "print" innan en inlämning. Hade det inte varit för att jag hade ett liv hade jag kanske bosatt mig här, så behagligt är det. I shit you not!

Det var allt, nu ska jag göra det jag kom för att göra och sen återvända hem för att fortsätta steka i solen!

Peace!

/Karin


In the summertime when the weather is fine...


Det vackra vädret får mig att bubbla av energi, bara inte till bloggen. Jag är som inte sugen på att sitta framför datorn och skriva blogginlägg när solen lyser utanför. Att vara ute och aktivera sig i tunna, fina sommarkläder tillsammans med nära och kära och allt annat folk är mycket mer lockande. Så jag hoppas ni har överseende, lär ju komma tillbaka en regning dag. Eller när jag vill berätta något roligt.

På tal om att berätta något roligt, jag hade en super helg i Övik. Träffade folk jag inte träffat på länge, vädret var underbart, jag shoppade med lillasyster och var ute på bus med vänner. En perfekt sommarhelg och jag hoppas det kommer fler.

Nu ska jag laga middag, lax ala asiastyle hade jag tänkt mig. Håll tummarna för att det blir så bra som jag tänker mig det i mitt huvud!

Over and out!

Karin


FYI


Jag återvänder till mina forna jaktmarker i helgen, till Övik alltså. Där väntar vårmarknad, klippning, lugn samt lite sus och dus. Återkommer efter helgen :)

So long!

Karin


Brännboll förresten...

...det är ju sjukt roligt det här med brännbollsyran i Umeå med regler och spontana träningar och grejer, men varför spelar man det i skolan? Personligen tror jag att åtminstone mina lärare använde det som något att fylla ut lektionerna med när det inte hade bättre idéer. De som var bra tyckte det var skitkul och ville spela hela tiden medan de som var dåliga tyckte det var skit och inte ville vara med alls. Varför spela något om och om igen om man inte tränar på det så man blir bättre? Jag kan inte för mitt liv komma ihåg att vi någonsin fick träna att slå eller kasta eller springa eller ta emot. Det var liksom som att var man bra så var man bra och var man dålig fick man ingen chans att bli bättre. Attityden var lite; --Jaha du är dålig på brännboll? Så synd. Men jaja det finns ju andra som är bra, och någon måste ju vara dålig. Så... grattis, du är den dåliga.Det är ju kul att spela och vara ute i alla fall, tycker du inte? -- Eeeh, jahaa, okej... Fast det kanske i och för sig bara var mina idrottslärare, vad vet jag. Men jag har i alla fall alltid tyckt att brännboll suger ganska mycket. Ända tills jag började intressera mig för sport i övrigt och gav brännboll ett nytt försök. Det är inte omöjligt att lära sig. Bara man får chansen och övningen man kanske inte fick i skolan.

/Karin

Jag ogillar...

... när tjejer säger nedlåtande saker om sig själva utan att inse det!

Sånt hör man ju varje dag, utan att man ens tänker på det. Eller hur? Typ en tjej som säger; Jag lyckades laga min dator själv, fan vad bra jag är! eller; Ha! Jag lyckades slå två killar i bowling idag!(Autentiskt exempel btw) eller; Men vaddå?! Jag kan ju inget om vilka telefoner som är bra, det behöver jag hjälp med! Vad är det egentligen som säger att killar är bättre på sånt här än tjejer? Ingenting! Övning ger färdighet, och så är det för alla. Killar också. Killar är inte födda med kunskaperna att laga en dator, eller vilken telefon som är bäst eller med förmågan att slänga ett bowlingklot. Dom övar på det!

Vilken tjej kan inte läsa sig till vilken telefon som passar bäst? Det är ju bara att googla för helsike! Samma sak med att laga en dator, eller ja, inte alltid. Men ofta. En systemåterställning är inte så svår att göra och löser många problem, om man inte fuckat upp det totalt vill säga. Poängen är att tjejer aldrig kommer att bli jämställda om de fortsätter anse att deras kön generellt är sämre än det manliga. Vilka män kommer någonsin att se kvinnor som sina jämlikar om kvinnor hela tiden talar om för dem och för sig själva att de är sämre på saker och ting? Ingen. Jag kan själv säga att jag inte skulle se någon som hela tiden talar om för mig hur dum och dålig han/hon är som särskilt smart. Det säger lite sig självt...

Så vad kommer det här i från då? Svårt att säga, men jag tror definitivt att det är socialt betingat och något vi fostrats att tro. Om alla hela tiden talar om för en, eller förväntar sig av en, att man inte ska kunna vissa saker då tror jag ju till slut att jag inte kan. "Alla" måste väl ha rätt? Såg en reklam idag som verkligen fick mig att tänka på det här, reklamen för rakhyveln Gillette Embrace. Det sas något i den här stilen:

Nya Gillette Embrace, kommer nära! Så att du kan komma riktigt nära!

Och bilderna bestod av en kvinna som kelade med en kille som smekte hennes ben. Som om att de inte skulle ha kramats om hon inte rakat benen?! Vad skulle det vara för jävla kille som äcklat ryggade tillbaka och ba; Men Uääh! Du har ju inte rakat benen! Dig vill jag inte kramas med! Nämen skit i det då. Mansgris. Jag vill minnas att första gången jag kramades så pass mycket med Viktor att han kunde känna huruvida mina ben var orakade eller inte så var de inte det. Snarare stubbiga as hell, om jag känner mig själv rätt. Det är ju inte troligt att jag, som får stubb inom 48 timmar skulle raka mina ben så pass ofta att Viktor slipper känna sånt. Tror inte det va? En kille som inte kan ta att man inte är slätrakad jämt är inte värd att lägga ner tid på. Kan han inte ta en sån "brist" hur ska han då kunna ta andra brister man har?

Det allra värsta är att jag gör det här mot mig själv. De senaste dagarna har jag envist upprepat att: Jag kan inte slå i brännboll. Jag är sämst. Du måste lära mig älskling! Så ikväll testade jag. Var jag sämst? Nej. Var jag dålig? Det beror väl på vad man jämför med, men jag var ju definitivt inte så dålig som jag trodde att jag var. Så varför trodde jag att jag var dålig? För det första har jag inte regelbundet spelat brännboll sen i gymnasiet någon gång, för det andra trodde jag redan då att jag var dålig. Varje gång jag skulle slå back then klev alla de som spelade ute fram en bra bit och jag tog aldrig något annat än kärringträet att slå med. Hur i helsike ska man då kunna lära sig att slå med ett vanligt brännbollsträ?

Min poäng är, när ska kvinnor sluta att tryckas ner om de inte slutar trycka ner sig själva? Förmodligen aldrig.
Jag hoppas någon tjej läser det här och tänker att de ska slluta göra såhär mot sig själva. Och om du/ni redan nu inte gör så mot dig/er själva, grattis! Jag vet i alla fall att jag kommer försöka tänka på detta i framtiden för jag gör säkerligen såhär i andra lägen också!

Peace!
Karin

Jag dog


Tänkte bara avlägga rapport såhär dagen efter.

Toastmasteruppdraget gick bra.
Min hals vill döda mig.
Jag bakis-kallsvetas och febersvettas samtidigt.
Klacken på mina skor lossnade när jag skulle gå hem.
Mitt kontokort blev draget ett par gånger för mycket igår kväll.
Campari smakar skit.
Det står en massa alkoholhaltiga drycker i mitt kök, om någon anser sig vara ägare till dessa är det bara att höra av sig inom en vecka annars claimar jag dem.
Jag kände mig som en vacker blåklocka i min fina klänning igår.

Sammanfattningsvis: Awesome kväll, mindre awesome dag idag.
Det var verkligen en lyckad kväll och jag skulle göra om allt igen men jäklar vad förkyld jag är nu! Det blir nyktert och kurerande fram till brännbollsyran, that's for sure!

Peace!

/Karin


Sittning


Ikväll har vi sittning på Corona. Jag är jäkligt peppad men lite nervös, ska nämligen vara toastmaster...

Eftersom jag sitter med i evenmangsutskottet i Geografiska föreningen som är arrangörer av denna sittning har jag varit med under hela planeringstiden. När frågan om vem som skulle vara toastmaster kom upp har jag ett minne av att jag sa något i stil med: Ja asså, är det ingen annan som vill vara tostmaster så kan väl jag vara det... Och sen hörde jag inget mer, förrän jag fick sångbladet/ menyn i min hand. Där det stod att jag tillsammans med en person till innehade uppdraget som toastmasters. Vad gör man när man är toastmaster liksom? Va? Jag har inte en aning om vad som väntas av mig, ska jag hålla tal? Är det jag som ska dra igång snapsvisorna? Jag är lite rädd...

Meen... jag är ju the master of freestylin'! Jag har ju freestylat mig igenom ett otal seminarier och redovisningar det hrä läsåret utan större fadäser och konsekvenser. Så det här kommer nog gå fint. (Hoppas jag)

Vi ses i dimman.

Peace, Karin


Nöjd!


Jag fick ett jobb idag. På akademibokhandeln i Ö-vik. Så jäkla nöjd är jag! Firade med att gå och spana på en soffa som jag vill ha. Min nuvarande sambo har ju sålt sina så det är lite tomt i vardagsrummet, och jag skulle vilja ha en som min framtida sambo och jag kan mysa ner oss i när hösten kommer. Känner att jag samlar vuxenpoäng.

Vuxenpoäng fick jag i helgen också när jag deklarerade. Mot alla odds lyckades jag vara i tid, och jag lyckades göra korrekta avdrag. Slängde en massa gammalt skit också och anmälde mig till en extra kurs till hösten. Så det blev  ännu fler vuxenpoäng.

Känns dock som att dessa vuxenpoäng vägs upp, eller dras ner beroende på hur man ser på saken, av helgens bravader. Jäklar vilken bra Valborg säger jag bara. Inget jag kommer att berätta för barnbarnen om kanske, åtminstone inte allt, men det var kul =) Det är najs att man har exellenta festfixare till vänner!

/Karin

RSS 2.0