Jag ska bli buddisth!

I mitt nästa liv ska jag bli buddisth. Efter att ha spenderat kvällen med att packa ihop mina pinaler för att styra kosan hem till Umeå imorgon har jag insett att jag äger alldeles för mycket saker, jag skulle kunna göra mig av med hälften och ändå ha mer än jag behöver. Och det är inte heller som att jag älskar alla saker eller använder dom. De bara håller mig nere och fast och jag tror ärligt att jag skulle må bra av att göra mig av med lite. Därför vill jag bli buddisth och aldrig äga mer än hundra ting i nästa liv.

Fjällsen!


Vi har vart i fjällen, jag och Viktor, därav dålig uppdatering. Mycket mysig vecka som sammanfattas ganska bra med ett konstaterande:

Vi är nog ett av få par i vår ålder och bekantskapskrets som väljer att spendera sin enda lediga vecka tillsammans i en stuga utan rinnande vatten och tycker att det är avkopplande och roligt att vandra och leta/plocka kantareller, gå på sightseeing i en kyrkby och där enda tillstymelse till shopping utgjordes av tunnbröd, rökt öring och öringsås. Har en känsla av att många tycker vi är lite knäppa som väljer detta framför en sista minuten, ett festivalbesök eller en trip till någon storstad. Kalla oss förtidspensionärer. Pics kommer, men på fejjan. Så håll utkik där.

Peace! /K

How much does the clothes cost in the Matrix?

Jag saknar skolan.
Jag saknar att få gå på föreläsningar.
Jag saknar att skratta i killen med Matrix-outfit i smyg.

Det ska bli så himla skönt och kul att få gå på föreläsningar igen!! Jag saknar att snooza tio minuter extra och köpa morgonkaffe i skolan varje morgon och ta med in på föreläsningen, i stället för att koka hemma.  Eller koka det och hälla i mig snygga termosmugg och dricka på vägen dit. Det ska bli skönt att gå kliva upp och känna att man måste göra sig i ordning och se representabel ut en hel dag i stället för att kliva upp, dra på sig ett linne och slitna shorts och inte göra nåt alls. Och att få lite struktur!

Jag har såklart också redan en plan för hur jag ska lägga upp terminen, som alla andra terminer. Så nu är det bara att invänta andra veckan så att planen traditionsenligt kan fara och flyga åt fanders.

Jag längtar efter att få gå och köpa nya kollegieblock och kanske även litteraturen den här gången! Kanske ska satsa på ett snyggt pennfack den här gången med. It will me sweet!

När jag läser igenom det jag har skrivit ner nu slår mig en tanke. Förutom att mamma och Hattsjö-bornas elakheter om att min termosmugg skulle vara tom, hade dom kanske inte så fel. Jag trivs jäkligt bra med att promenera till skolan med mitt kaffe i min termosmugg och min dator trygg i sitt fodral i väskan. Who would have thought!?

May the force be with you.
T-Bone

Taking two for the team


Men jodå, det har jag gjort idag, först slet jag (läs pappa) mig ur sängen vid cirkus 06.30 för att jag skulle skjutsa päronen till jobbet. Snäll dotter!

Eller fan tre för the team är det ju! Skjutsade ju lillebror till hans jobb med runt 11.

Sen tog jag en för laget på jobbet också när jag studsade tillbaka in till stan strax innan 12 för att täcka upp för stackars sjuka C. 40 minuter tog det att fixe sig acceptabel, äta lunch och inställa sig på jobbet. Känns jävligt bra när man kan ställa upp för andra, man kan som vara lite självgod då utan att vara helt odräglig.

Så nu vet ni var ni har en som ställer upp, om ni skulle behöva en sån någon gång!

En sån tischa borde jag få, faktiskt.


En sån tischa borde jag få faktiskt.

Mitt i livet


Jag tycker det är intressant hur olika liv mina jämnåriga lever. En är småbarnsmamma, en är egenföretagare, en är arbetslös och bor hemma hos föräldrar, en pluggar, en är klar med plugget, en annan backpackar sig genom världen. Och andra gör miljoner andra grejer som jag inte vet om, det fascinerande i mina ögon är att för bara några år sedan var vi alla mer eller mindre i samma fas i livet, vi hade precis gått ut gymnasiet, och var ganska lika varandra i hur vår vardag såg ut. Idag är vi alla i mer eller mindre olika faser och jag finner dagligen mig själv i samma fas som någon betydligt yngre eller äldre än mig själv. Vilket leder mig till slutsatsen att nu är mitt liv mera mitt än att styras av min ålder. Men det är fint med livet, att man kommer ut i det och hittar sin egen väg men ändå kan gå den jämsides med andras vägar och fortsätta vara vänner. Närmare eller längre ifrån men ändå vänner, och att man alltid hittar nya vänner längs färden.

I never considered a difference of opinion in politics, in religion, in philosophy, as cause for withdrawing from a friend. Thomas Jefferson

En sak jag inte gillar med mitt jobb...

Det finns en sak jag absolut inte gillar med mitt jobb. En enda sak, och det är när folk svarar i telefonen när jag servar dem i kassan eller hjälper dem ute i butiken. Så jävla respektlöst! Ska jag stå där och vänta då medan dom tjötar på om sina små trivialiteter?! Va?! Det har jag absolut ingen skyldighet att göra och det är sånt grovt slöseri med min tid! Okej om de ursäktar sig och säger att de verkligen måste ta det här samtalet, då kan jag vänta, men fan inte om de svarar och sedan pratar på i flera minuter och förväntar sig att jag ska stå kvar medans. Jädra människor!

I övrigt älskar jag att jobba i bokhandel och tycker inte alls att det känns skönt att jag jobbar sista dagen för i sommar på lördag, jag vill jobba mer!


Iakttagelser i Vadsö del 2.

Efter att ha städat lägenheten här i Norge med en sopborste i brist på dammsugare följde jag med Daniel ut till Philip i Vardö, en stad 7 mil härifrån där Philip kollar en massa saker. Vi skulle kolla vad stengrunden dom hittat bakom ett hus kunde vara och vart den tog vägen.

I alla fall, där sitter vi i bilen och snackar skit när jag ser ett får precis bredvid vägen. Och ett till, och ett till och ett till. Synd för den fårbonden vars får har brutit sig ut tänkte jag. Men oj vad fel jag hade. När vi hade kört 3 mil och det fortfarande är får överallt insåg jag att fåren går vart dom vill här uppe. Fritt strövande över mark och moras, uppe på tvärbranter och mitt på vägen. Inga "Varning för älg"-skyltar här inte, men varning för får. En och annan ren såg vi också, men fåren var fariken överallt. Dom låg och sov precis i väggrenen och sket fullständigt i om det kom en bil och drog förbi dem.

Isberget som bröt sig loss från Grönland, eller vart i från det nu var, passerade oss igår med när vi var på väg hem. Eller ja, det såg då ut som det ialla fall med egentligen var det bara moln. Det stå dock sjukt häftigt ut. Precis som ett stort berg.

Vad jag ska göra idag vet jag inte redigt. Nu är tvätten tvättad och lägenheten städad. Antingen blir det en promenad i Vadsö ensammen, eller så hänger jag med Philip till Vardö idag med och går omkring där i några timmar och ser vad vi hittar. Varangerfestivalen börjar idag eller imorgon tror jag. Kostar 1700NOK om man vill gå alla dagar och lyssna på halvbra jazzmusiker. Tror att vi kommer höra dem lika bra från balkongen. Och imorgon kommer Sofi hit från Alta. Gött det. Nu mer kaffe.

Herrens frid och may the force be with you!
Tone


Årets bakfylla


I fredags var jag alltså på kräftskiva. Och i lördags hade jag årets bakfylla. Ni vet en sådandär då man säger att man aldrig ska dricka igen. Nu sa jag det aldrig högt men jag tänkte och kände det av hela mitt hjärta. Fick inte behålla en bit mat på hela dagen. Av det lärde jag mig att persikor smakar lika bra på vägen upp som på vägen ner samt att man är dum i huvet om man vaknar på morgonen dötörstig och bälgar i sig en flaska påskmust. Då finns det liksom ingen annan ände på det hela än att man ska kexa hela dagen och sen trö i sig pizza  på kvällssidan som om att man aldrig sett mat förut. Jag lärde mig även att vissa saker är värda att äta även om de sedan går till spillo bakom en tall.

Vet inte riktigt varför jag delar med mig av det här. Kalla mig äcklig om ni vill. Men jag går genom livet tänkandes att ärlighet varar längst och tänker minnsan inte påstå att jag hade en alldeles superbra dag i lördags. Även om bakfull i goda vänners lag är fan så mycket roligare än att vara det ensam, man har ju iaf någon att skratta åt eländet med.

Men fredagen var rolig. Väldigt rolig! Satte i mig säkert 30 kräftor och mådde som en kung!

Over and out!
Karin


Iakttagelser i Vadsö del 1.

Äntligen(!!) är jag hos min Phillie i Vadsö. Sjukt omständigt var det att ta sig hit men det var det värt.

Hittills har jag hunnit med en promenad längst vattnet ner till stan(?) och upplevt utelivet. Lördagskvällen började hos Daniel för invigning och grillning på balkongen. Helt sjuuuk utsikt måste jag säga. Öldrickning och skitsnack ledde sen vidare till Opticom och man kan bli chockad för mindre. Följande syses vara helt normalt i denna stad: Tanter i brutalt blekt hår, översminakde ansikten a la maskeradutstyrsel och kläder som skulle se liite bra ut på en 20-25åring. Män i cowboy-ig outfit med en nork touch som står på utkanten av dansgolvet och skriker Xena worriorprincess-krigsrop. De lite yngre killarna kör ist på en liite mer normal klädsel men roar sig med att trycka upp tjejerna mot väggen på dansgolvet och knida sig mot dom för att sen går över till nästan tjej. Jag funderar på om detta är ngt primitivt som hänger kvar. Typ som hundar kissar in sina revir.

Gårdagen bjöd inte på allt för mycket. Philip fyllde år så han fick paket på sängen och jag "väckte" honom med att sjunga Ja må han leva. Efter lite kaffe och serieläsning begav vi oss mot Statoil (det enda som är öppet på söndagar) för att köpa snus. En dosa kostar tydligen 75NOK, alltså ca 80SEK!! Resten av dagen sov jag nog bort. Försökte läsa lite i tidningarna Philip fick av sin bror men somnade om hela tiden.

Idag ska jag vara huslig tror jag. Philip har gått till jobbet och jag sitter här i Pyjamas och dricker kaffe och kollar på serier på datorn då det inte finns någon tv. Ska snart ta tag i tvätten, men avloppet måste rensas först om jag inte vill svämma över hela badrummet. Jag har ju spenderat hela sommaren med att göra det, både på jobbet och hemma så varför inte fortsätta här tänkte jag. Hade tänkt vara lyxhustru de här tre veckorna, men Philip hade inte råd med det sa han. Typiskt. Får i stället bli husfru från 50-talet med maten på bordet när min hårt anrbetande man kommer hem efter en lång dag på jobbet.

Vad eftermiddagen sen bjuder på återstår att se. Eventuellet hänger jag med till Vardö och arkeologiar mig vid vad Daniel hoppas på är en kyrka från mellan 1300-talet och 1700-talet där de har hittat bl a ett skenben från ett barn.

Frid vare med er. T to the one


Just living our lives


Tones torka kanske är över men hon är nu off to nordnordnordsåjävlalångtmankankommanordNorge för att avlägga en tre veckors visit hos sin Philleboy. Så henne lär det ju vara tyst från, men det tycker jag vi unner na efter allt slit i sommar.

Själv glider jag iväg ut till en ö för kräftskiva och vidare trevligheter imöra, så det blir inga nya inlägg från mig heller i helgen. Fast jag har ett par idéer till inlägg in store som förmodligen kommer ploppa upp här typ söndag eftermiddag/måndag/tisdag förmiddag då det är meningen att jag skriva en uppgift till sommarkursen.

Poäng: Förvänta sig inga inlägg i helgen. Men kika gärna in ändå om det nu skulle vara så att jag för för mig någe, och för att få upp vår statistik också. Alltid trevligt med bättre statistik jue!

Peace!


Boktips!

"Shantaram" av Gregory David Roberts

Har inte hunnit så långt i den här boken men den är redan bra! På varje sida levereras träffsäkra ord om livets stora och små ting. Jag fastnade från första sidan. Det hela utspelar sig i Indien och kretsar kring tre personer Nya Zeeländaren Linbaba, den fascinerande vackra Karla och den evigt leende guiden Prabu och det hela verkar bli ett härligt äventyr, både för dem och för mig att läsa!




Livet på landet


En sak jag älskar med livet på landet är att man ser så tydligt hur årstiderna går och hur livet förändras med dem. När jag kom hem där i början av juni var allt så färskt och nytt och sprudlande. Grönskan var späd och skir, djurungarna sprudlade, ljuset var intensivare och vinden lätt och dofterna rena.

Nu är allt lite mera moget, sensommar i sin renaste form. Grönskan är lite djupare och fläckad med brunt och gult av det som varit grönt tidigare. I dikesrenarna har åkerbären tagit smultronens plats och de döda, torkade resterna av det som blommar tidigt samsas med det som blommar sent. Lite som ett statement över att allt har sin tid och att tiden alltid går hur mycket man än vill att den ska stå still. Vinden är lite hårdare men ännu inte kall, dofterna är lite mustigare. Kalvarna som i juni studasde runt och var ystra är nu lugnare och bastantare efter en sommar av gräs och di. Svalorna fångar inte endast mat till sina ungar utan ses allt oftare sittandes på telefonledningarna, tillsammans med sina flygfärdiga små. Grannpojken som under ändlösa och för honom till synes lönlösa försök att lära sig cykla har gett resultat och han susar nu runt som han aldrig gjort annat än att cykla. Och farbrorn som fortfarande eldar för att hålla värmen har börjat klyva ved som en förberedelse för nästa årstid.

Många kanske tycker att det här låter beklämande men för mig är det vackert, att trots att jag och förhållanden i byn och världen förändrats mycket förändras rytmen aldrig. När något fösvinner kommer något nytt. Var årstid har sin charm och är på sitt viss lika vacker som den före och den efter. För mig är årstidernas växlingar en trygghet eftersom de alltid är desamma hur annorlunda mitt liv än är, eller kommer bli, jämfört med året innan.


RSS 2.0