Inte okej


De flesta lärare/föreläsare jag haft på universitets nivå har varit bra. Vissa gillar jag inte men det är inte deras fel. Vissa har en föreläsningsstil som inte passar mig inte heller deras fel. Men vissa är fasen bara dåliga.

Skrev tenta i projektledning idag. Satans lärare säger jag bara! Informationen vi fick innan tentan var att det skulle vara en övergripande tenta där man inte behövde detaljkunskap. Bull. Tre frågor där man skulle ange en mängd detaljer. En fråga var på en sida i kurslitteraturen som var ca 400 sidor lång. Tala om att inte kunna göra bra tentor!

Har också haft karln som handledare i det projekt vi haft under kursen och det var då det sämsta. Han lyssnar inte så när han svarar på en fråga svarar han på det man vill att man ska ha frågat och inte på det man faktiskt frågade. Han är också sämst på att hålla tider men förväntar sig att andra ska göra det. Vid ett tillfälle hade han glömt ett möte vi bokat med honom, en annan gång var han en timme sen.

Inte okej!

Jag vet att det råder lärarbrist på universitetet men några krav borde ju ändå finnas från universitetsledningen. Har även hört en hel del klagomål kring lärare, kurser och en massa annat från studenter på tekniska institutionen (den institution som projektlednings kursen gavs på och läraren över är anställd vid). Kan inte förstå att de accepterar så låg standard som det faktiskt är, och det är inte konstigt att de tekniska utbildningarna i Umeå har relativt dålig status när det är stora brister i undervisning och lärarkår. Synd också att det blir en ond cirkel där utbildningarna får få elever och därmed färre som kan engagera sig studentfackligt och påverka till förbättring och försämringarna får då bara fortsätta.

Tråkigt, är nog rätt ord för att sammanfatta.

Över och ut/Karin

Snö!


Nu har vi snö på riktigt! Det är sådär vitt och vackert och härligt och jag längtar tills jag kan kasta mig ner för backen i säsongens första åk! Beställde ett par googles igår, har fått pengar från mor och far till ett ryggskydd och kan förbereda mig på ytterligare en vinter som jibberwannbe!


Snart mina: Anon helix mirror! :)

Pluggbelöning


Jag säger som en viss storbloggare, eller alla storbloggare, det är viktigt att belöna och unna sig själv lite. Så nu när jag pluggat heeela dagen tänker jag belöna mig själv med ett glas vin i badet i sällskap av en god bok.

"Alkohol på en tisdag?!" är det säkert någon moralnisse som tänker nu men joho, det tänker jag ta. Är man student och pallar sånt så får man. Och så har jag säkert någon kär vän som tänker "VIN? Vad har ni flugit i Karin?" Jo, jag vill lära mig dricka vin och har äntligen hittat ett rött som går ner utan att jag huskes hele tin. Så nu tänker jag dricka det tills det är skitgott och jag gillar andra vin med. Tur att det kommer på box, mindre tur att det är så attans dyrt.

Men vad gör man inte för att bli sofistikerad?

Ett sånt ska jag ha!

Tentaträsket

Tänk att det är samma visa varenda gång man ska plugga till en tenta. Helt plötsligt har man fruktansvärt mycket annat man bara måste göra. Typ sitta kvar vid lunchen liite längre för att det man har en så otroligt intressant diskussion om vattenkokare. Eller skriva en önskelista till Jul. Och att baka blåbär och banan muffins är ju dödsviktigt.

Men jag fejkar att jag har självdisciplin och pluggar för att det ska se bra ut. Mellan muffinsätarpauserna hinner väl alltid något fastna tänker jag.


Over and out!


Boktips x2!


Om en kvinna som ärver sin mammas hattaffär i Dublin. Sött som bara den och mycket lämplig lektyr när man reser långt eller behöver något lättsamt till kaffet.



Helt underbar! Har tänkt läsa den länge men alltid tänkt att den säkert är lite tråkig eftersom filmen enligt mig är lite seg. Men som alltid är boken bättre och jag längtade hem för att läsa alla de fem dagar det tog mig att läsa ut den. Karaktärerna och historien skapar en atmosfär som får mig att bli kär i Paris trots att jag aldrig varit där. Anna Gavalda har potential att bli en stor favorit, hoppas hennes Lyckan är en sällsam fågel är lika bra!

Vill ha:



Bok om hur man lever klimatsmart! Tör passa mig med tanke på inlägg nedan...

Misär


Jag är sjuk
Jag har fel vecka i månaden
Jag har inga pengar kvar
Jag måste tentaplugga
Jag borde städa
Jag borde verkligen tvätta

Klart slut från tjej som har en miserabel dag.

Klimatsmart


Jag har någon sorts ambition att leva klimatsmart. Att inte ha ett så stort ekologiskt fotavtryck (google it), begränsa mina utsläpp osv. osv. Men jäklar vad svårt det är. Man kan ju få dödsångest för mindre!

Tänkte ett tag att man borde bli vegetarian eftersom en vegetarisk kost är typ 4gånger mindre slitsamt för ekosystemen än vad en kost med kött är. Men det funkar ju inte, i alla fall inte om man vill ha en någorlunda varierad kost eftersom man då ändå stoppar i sig en massa som är producerat under tveksamma förhållanden, fraktats långa sträckor och så där.

Nu är jag inne på att man ska leva så lokalt och effektivt som mjöligt. Alltså ta alla ärenden med bil, om man nu har och absolut måste ta bil, på samma dag. Så spar man förhoppningsvis in på en massa fram-och-tillbaka-i-onödan-sträckor. Köpa produkter som är producerade så lokalt som möjligt och ekologiskt som det går. Att planera inköp av färskvaror så man inte måste slänga en massa. Släcka lampor när man går ut ur rummet, stänga av tvn på tvn, stänga av datorn, ta kortare duschar. Ja ni förstår.

Men helvette vad svårt det är ändå! Har man bil blir man ju bekväm, och lite dum. (Nu har jag inte bil men jag vet ju hur man blir när man bor hemma hos mor och far över sommrarna) Och hur skönt är det inte att duscha länge på morgonen? Speciellt när el, uppvärmning och vatten inkluderat i sin hutlöst låga hyra, inte fasen spar man på krutet då! Och lampor måååste jag ju ha tänt hemma när jag inte är hemma för det blir ju finare utifrån och är trevligare att komma hem. Och hur ovärt känns det inte att ta tåg till sthlm som tar tre gånger så lång tid och är dubbelt så dyrt som flyg men hundra (typ) gånger miljövänligare?

Jo, man är ju dum i huvudet. Och lat. Och snål. Och nu fick jag lite mer dödsångest. Fast nu överdrev jag visst igen. Dåligt samvete fick jag. Jag önskar jag kunde säga att jag gör så gott jag kan men det gör jag inte. Nog fan kan man göra bättre ifrån sig när det gäller detta, det kan nog de flesta. Men man blir ju så snål. Skyller på att jag är student.

Det är väl som dom säger. Naturen är ingen disneyfilm, och snart är det vinter....





När det oväntade händer...

...och man förstår vad som är viktigt, då är man glad att man redan hittat rätt.
"Amor vincit omnia"

Projekt magrutor 2011?


Har insett att jag inte har så mycket hull som jag tänkt att jag har som döljer/vadderar in min potentiellt stenhårda mage. Så nu funderar jag på att starta projekt synliga magrutor 2011, så jävla svårt kan det väl inte vara? Eller? Hur mycket träning behövs? Tycker ju att jag kommit igång ganska bra nu men det kanske inte räcker? Många frågor här, måste googla. I'll keep you uppdated!

Karin aka sexpacket.

PS. Fast sexig är jag ju redan så ett sexigt pack kan vi ju utan tvekan kalla mig. Eller hur det nu var.


Ett kollektiv på landet?


En vän till mig kläckte den helt underbara idén att hyra ett hus och bilda ett kollektiv på landet. Odla sin egen potatis och andra grönsaker, fylla frysen med bär och svamp. Bara äta kött och fisk vi fångat själva ha höns som ger oss ägg. Lite så, straightedge till hälften. För cava och choklad och viss alkohol tänker vi inte ge upp.

Tål att tänkas på. Ska sambo ändå ta sina skidor och bege sig till Canada en säsong kan ju jag leva klimatsmart i ett kollektiv, för att väga upp och inte bli knäpp av ensamhet tänker jag. Ska bara hitta lämpligt hus också...

Karin

Update/edit!

Vi ska visst inte äta kött, kanske fisk. My bad! Vegetariskt år here I come!



Fake it til You make it!


Ibland har jag sådana där dagar. Dagar då man är nere, trött, irriterad, osocial. Då jag inte orkar med  så många andra än mig själv. De flesta sådana dagar kan jag dock inte undvika att hamna i situationer där jag måste interagera med mina medmänniskor på ett eller annat sätt. Då brukar jag leva efter devisen Fake it til You make it!

Jag låtsas att jag är på bra humör tills att jag är på bra humör på riktigt. Jag ler mot främlingar, är så trevlig jag kan förmå mig och får en massa leenden och trevligheter tillbaka som förr eller senare gör mig på bra humör förr eller senare. Har märkt att detta är speciellt verksamt i närheten av personer man egentligen inte tycker om och som uppenbarligen inte tycker om mig. Jag avväpnar dem med leenden.

Peace!
/Karin

RSS 2.0