Dag 18 - Min favorit födelsedag
Jag har under långt tid inte varit för stora födelsedagsfiranden, andras födelsedagar firar jag gärna, men min egen känns bara fjantig att fira stort. Därför brukar mina födelsedagar vara ganska mycket som andra dagar.
Mitt absoluta favoritfödelsedagskalas var dock när jag fyllde tio år. Jag hade bjudit in alla tjejkompisarna på tjejmiddag. Pappa hade gjort jättefina menyer med tre olika varmrätter och tre efterrätter. Vi åt allihop av allting och hade raptävling. Det var fint.
Mitt absoluta favoritfödelsedagskalas var dock när jag fyllde tio år. Jag hade bjudit in alla tjejkompisarna på tjejmiddag. Pappa hade gjort jättefina menyer med tre olika varmrätter och tre efterrätter. Vi åt allihop av allting och hade raptävling. Det var fint.
Ensam hemma
När jag var bodde hos hemma hos Mor och Far gillade jag såå mycket att vara ensam hemma. Nu när jag bor med Viktor avskyr jag det. Det kan vara skönt stundtals, när jag vet att han kommer hem mot kvällen, men jag hatar när jag måste sova själv. Man känner sig liksom aldrig så ensam som när man sitter i en tyst lägenhet, mer eller mindre tom kyl, det är kallt och man måste plugga.
Igår var det rena tortyren då jag var mer än lovligt bakfull och inte ens hade någon att skratta åt eländet med. Just nu längtar jag bara hem till Övik. Till värme, mat, familjen och Viktor!
Igår var det rena tortyren då jag var mer än lovligt bakfull och inte ens hade någon att skratta åt eländet med. Just nu längtar jag bara hem till Övik. Till värme, mat, familjen och Viktor!
Dag 17 - Mitt favoritminne
Jag har många favoritminnen, alla kopplade till olika personer, det är omöjligt att välja ett. Jag har ett dock som alltid gör mig glad och gör att jag känner välvillighet mot alla, jag brukar tänka på det när jag tycker folk i allmänhet är tröga.
Det var i tvåan eller trean på gymnasiet och jag skulle ta tåget till Tone i Oskarshamn. Årets första snö hade precis kommit med årligt snökaos i tågtrafiken. Jag satt på tåget mellan Stockholm och Linköping där jag skulle byta och var sen som bara den. Detta var absolut första gången jag gjorde en längre resa helt på egen hand och nervös över att jag skulle missa tåget i Linköping. Därför frågade jag en tågvärdinna om hon trodde jag skulle hinna. Vad hon svarade minns jag inte, men mannen som satt bredvid mig visade sig jobba som något relaterat till järnvägen, jag tror han var lokförare på väg hem, och kände den lokförare som skulle köra tåget från Linköping. Han tog då helt sonika upp sin mobiltelefon och ringde denna lokförare och bad honom vänta. Väl framme på stationen i Linköping tog mannen mitt bagage och rusade genom kaoset på Linköpingstation med mig efter, fick ombord mig på rätt tåg och sa till lokföraren att nu är hon här. Som jag minns det väntade det där tåget i säkert en kvart på mig och jag var så tacksam!
Tänk att en total främling gör sånt för en annan total främling. Än idag gör den där mannen mig själaglad.
Det var i tvåan eller trean på gymnasiet och jag skulle ta tåget till Tone i Oskarshamn. Årets första snö hade precis kommit med årligt snökaos i tågtrafiken. Jag satt på tåget mellan Stockholm och Linköping där jag skulle byta och var sen som bara den. Detta var absolut första gången jag gjorde en längre resa helt på egen hand och nervös över att jag skulle missa tåget i Linköping. Därför frågade jag en tågvärdinna om hon trodde jag skulle hinna. Vad hon svarade minns jag inte, men mannen som satt bredvid mig visade sig jobba som något relaterat till järnvägen, jag tror han var lokförare på väg hem, och kände den lokförare som skulle köra tåget från Linköping. Han tog då helt sonika upp sin mobiltelefon och ringde denna lokförare och bad honom vänta. Väl framme på stationen i Linköping tog mannen mitt bagage och rusade genom kaoset på Linköpingstation med mig efter, fick ombord mig på rätt tåg och sa till lokföraren att nu är hon här. Som jag minns det väntade det där tåget i säkert en kvart på mig och jag var så tacksam!
Tänk att en total främling gör sånt för en annan total främling. Än idag gör den där mannen mig själaglad.
Dag 16 - Min första kyss
Under en tid i lågstadiet var jag "ihop" med en pojke som väldigt gärna ville pussa mig. Så gärna att han en dag under vintern tog på sig att, tillsammans med mig, plocka in alla pulkor i leksaksförrådet. Jag fattade såklart inte ett jota och gick snällt med på det. När vi var klara attackpussade han mig bakom det lilla röda leksaksförrådet. Det var inte alls mysigt, han var snorig och luktade blöt snö, lite som en hund ungefär. Tack gode gud hade han i alla fall munnen stängd.
Efter det gjorde jag slut via ombud och det tog mig säkert 5 år innan jag ens ville kyssa en pojke. Och det krävdes att jag skulle träffa Viktor innan jag hade en perfekt allra första kyss tillsammans med någon.
Efter det gjorde jag slut via ombud och det tog mig säkert 5 år innan jag ens ville kyssa en pojke. Och det krävdes att jag skulle träffa Viktor innan jag hade en perfekt allra första kyss tillsammans med någon.
Dag 15 - Mina drömmar
När jag var yngre kunde jag dagdrömma som ingen annan, fantisera ihop saker som jag önskade skulle hända och helt plötsligt vakna till sans och inte veta riktigt var jag befann mig. Idag gör jag inte det längre, jag kan visserligen hamna så djupt i mina tankar att jag inte riktigt är medveten om vad som händer runt i kring men det är inte dagdrömmeri.
Vad jag drömmer på nätterna kommer jag oftast inte ihåg längre än ett par timmar, som alla andra, däremot kan känslan från drömmen sitta kvar länge. Och känslorna i mina drömmar är så otroligt starka, i morse till exempel vaknade jag och kände att det var något jag hade klantat till fullständigt. I drömmen hade jag nämligen åkt hem till Övik utan att se till att Viktors och mina skidor kom med hem. Dessutom hade jag glömt att låsa dörren till lägenheten och förlagt min telefon. Så nu är jag stressad och irriterad på mig själv.
Ganska ofta drömmer jag också att jag blir sviken på ett eller annat sätt, antar att det är det som jag är mest rädd för omedvetet. Dagen efter kan jag då vara så arg på den som i drömmen svek mig att jag helst inte talar med dem på ett par timmar. En gång drömde jag att Viktor var otrogen och jag vaknade och blev så arg över att han låg i sängen att jag puttade honom till bortersta kanten och la mig själv på andra kanten av sängen. Åtminstone minns jag det så. När jag vaknade ordentligt var jag fortfarande förbannad över att han låg i sängen, trots att han inte gjort ett smack.
Stackars kille som måste stå ut med mig! Funderar ibland seriöst på att skaffa mig en drömfångare så jag bara drömmer fridfulla saker...
Vad jag drömmer på nätterna kommer jag oftast inte ihåg längre än ett par timmar, som alla andra, däremot kan känslan från drömmen sitta kvar länge. Och känslorna i mina drömmar är så otroligt starka, i morse till exempel vaknade jag och kände att det var något jag hade klantat till fullständigt. I drömmen hade jag nämligen åkt hem till Övik utan att se till att Viktors och mina skidor kom med hem. Dessutom hade jag glömt att låsa dörren till lägenheten och förlagt min telefon. Så nu är jag stressad och irriterad på mig själv.
Ganska ofta drömmer jag också att jag blir sviken på ett eller annat sätt, antar att det är det som jag är mest rädd för omedvetet. Dagen efter kan jag då vara så arg på den som i drömmen svek mig att jag helst inte talar med dem på ett par timmar. En gång drömde jag att Viktor var otrogen och jag vaknade och blev så arg över att han låg i sängen att jag puttade honom till bortersta kanten och la mig själv på andra kanten av sängen. Åtminstone minns jag det så. När jag vaknade ordentligt var jag fortfarande förbannad över att han låg i sängen, trots att han inte gjort ett smack.
Stackars kille som måste stå ut med mig! Funderar ibland seriöst på att skaffa mig en drömfångare så jag bara drömmer fridfulla saker...
Dag 14 - 10 saker du inte visste om mig
Kan börja med att säga att shit vad det här var svårt! Är nog en väldigt öppen person för det mesta vet nog i alla fall 2-3 personer om sedan tidigare... Men here it goes:
1. Jag blir alltid panikkissnödig, blir jag kissnödig måste jag kissa nu! Kan hålla mig max 2 hemma, möjligen 10 någon annanstans. Bortskämd blåsa eller vad?
2. Jag pedant viker mina lakan så som min mormor gjorde. Denna vikning är menad för lakan som ska manglas, jag manglar inte mina lakan men viker dem ändå så för att det blir snyggt i skåpen.
3. Jag hatar ljudet av bestick mot porslin och det ljud som uppstår då man drar stekpannan mot en platta, det gör att jag på riktigt mår fysiskt dåligt.
4. Jag är beroende av nässpray. På riktigt, det är så illa att jag inte kan sova utan den.
5. Jag kan inte stycka en hel kyckling, vet inte hur man gör...
6. Jag kan mer eller mindre alla repliker i filmen Askungen eftersom min lillasyster såg den filmen bokstavligen på repeat när hon var liten, den var på jämt.
7. Jag har läst böckerna om Anne på Grönkulla 6 gånger.
8. Jag har fått lillfingernaglen på min vänstra hand utdragen med roten.
9. Jag gillar INTE pannkaka
10. Jag älskar makrill i tomatsås på polarbröds hällakakor (it's like heaven!) tillsammans med ett glas mjölk.
1. Jag blir alltid panikkissnödig, blir jag kissnödig måste jag kissa nu! Kan hålla mig max 2 hemma, möjligen 10 någon annanstans. Bortskämd blåsa eller vad?
2. Jag pedant viker mina lakan så som min mormor gjorde. Denna vikning är menad för lakan som ska manglas, jag manglar inte mina lakan men viker dem ändå så för att det blir snyggt i skåpen.
3. Jag hatar ljudet av bestick mot porslin och det ljud som uppstår då man drar stekpannan mot en platta, det gör att jag på riktigt mår fysiskt dåligt.
4. Jag är beroende av nässpray. På riktigt, det är så illa att jag inte kan sova utan den.
5. Jag kan inte stycka en hel kyckling, vet inte hur man gör...
6. Jag kan mer eller mindre alla repliker i filmen Askungen eftersom min lillasyster såg den filmen bokstavligen på repeat när hon var liten, den var på jämt.
7. Jag har läst böckerna om Anne på Grönkulla 6 gånger.
8. Jag har fått lillfingernaglen på min vänstra hand utdragen med roten.
9. Jag gillar INTE pannkaka
10. Jag älskar makrill i tomatsås på polarbröds hällakakor (it's like heaven!) tillsammans med ett glas mjölk.
Dag 13 - Den här veckan
Under veckan som gått:
- Har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle behöva, krävt en annan examinator på universitetet.
- Blivit glad över att folk ställt upp för mig.
- Jobbat helg.
- Skrivit en PM.
- Gjort en intervju.
- Ätit gott och ätit mindre gott.
- Sett på film.
- Besökt IKSU.
- Skrattat, gråtit och hela faderullan.
En ganska bra vecka i slutändan, trots att jag är stressad över en massa fortfarande.
- Har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle behöva, krävt en annan examinator på universitetet.
- Blivit glad över att folk ställt upp för mig.
- Jobbat helg.
- Skrivit en PM.
- Gjort en intervju.
- Ätit gott och ätit mindre gott.
- Sett på film.
- Besökt IKSU.
- Skrattat, gråtit och hela faderullan.
En ganska bra vecka i slutändan, trots att jag är stressad över en massa fortfarande.
Dag 12 - I min handväska
Jag använder väldigt sällan handväska för mig är det min supernajsa haglöfs ryggsäck som gäller, inte så jävla fashion kanske men jag gillar'n. I den har jag alltid anteckningsblock, pennor och en nässpray. Oftast har jag almanacka, någon typ av kurslitteratur, matlåda, vattenflaska, hörlurar och börs i den med. Sedan har jag såklart en massa skit i den, typ en massa reklamprylar de delar ut med jämna mellanrum på skolan, något papper jag borde ta reda på, småskräp som bara tynger på mina axlar.
Skulle jag en gång ha en handväska har jag oftast den som förvaring för börs, en vattenflaska eller alkoholhaltig färddryck på väg till krogen, någon typ av smink som jag ändå inte använder för jag pallar inte dra upp det och småskräp.
Och alltid, alltid nässpray. Alltid.
Min trogna följeslagare
Dag 11 - Mina syskon
Jag har två yngre syskon, Martin 20 år och Marit 16 år. Mina syskon betyder allt för mig, de vet allt om mig och älskar mig ändå. De är de finaste som finns även om jag numera träffar dem alltför sällan. Samtidigt som de är två av de personer som betyder mest så finns det nog inga som jag har bråkat med så mycket som dem. Jag tror vi alla tre har ärr någonstans efter våra duster, men jäklar också om någon annan skulle våga röra dem!
Martin bor numera i Gävle där han pluggar till fastighetsförvaltare. Han är så go, och alltid snäll. Ibland lite för snäll. Marit går på gymnasiet i Övik där hon pluggar estet dans, och hon är så duktig. Jag vet att de båda två ibland har lite svårt att tro på sin egen förmåga, precis som jag, men jag tror på dem och kommer alltid, no matter what, att finnas där för dem! För syskon har man alltid kvar medan både vänner och kärlekar kan försvinna. Syskonkärlek måste, förutom kärlek till föräldrar, vara den mest okomplicerade för den är så självklar och villkorslös.
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Hmm, jag äger ingen kamera så vet inte riktigt hur detta ska lösas. Jag tror vi skiter i det helt enkelt och byter till:
"Det här borde jag ha gjort idag"
- Städat lägenheten
- Bokat tvättid
- Transkriberat min intervju
- Vattnat blommor
- Planerat handling
Peace!
Dag 9 - Min tro
Jag vet inte vad min tro är om man pratar om religiös tro. Jag ser inte mig själv som religiös men tycker om att gå i kyrkan. Mest för gemenskapen och för att kyrkan för mig är en plats dit man kan gå om man vill vara tyst i andras sällskap en stund. Kyrkan är också starkt förknippad med avsked för mig men jag blir ändå lugn när jag är där. Kanske för att man kan känna att det är en viktig plats för så många. Men jag tror inte på en gud. Jag tror på något större, på att det finns något som vi inte förstår. Vad det där större är vet jag dock inte, det är därför jag tror.
Jag vet att jag tror på kärlek dock. Att den finns och att den kan vinna över allt. Jag tror också på människan, att hon kan göra det som krävs för att göra världen bättre, att alla kan ta steget för att förbättra situationen för en annan utan egen direkt vinning. Ibland blir jag cynisk och tänker att ingen vill ställa upp för en total främling, men innerst inne tror jag ändå att alla gör, eller åtminstone vill göra det. Jag tror på respekt för andra. Jag tror på att lyssna.
Jag vet att jag tror på kärlek dock. Att den finns och att den kan vinna över allt. Jag tror också på människan, att hon kan göra det som krävs för att göra världen bättre, att alla kan ta steget för att förbättra situationen för en annan utan egen direkt vinning. Ibland blir jag cynisk och tänker att ingen vill ställa upp för en total främling, men innerst inne tror jag ändå att alla gör, eller åtminstone vill göra det. Jag tror på respekt för andra. Jag tror på att lyssna.
Dag 8 - Ett ögonblick
Jag låg i soffan och såg på något dåligt eftermiddagsprogram just hemkommen från skolan. Lillasyster låg i soffan bredvid. Det var mörkt ute och jag såg skenet från billyktorna på träden utanför när mor och far kom hem. Minns att jag kände att något var fel, väldigt fel. Inget "HALLÅ!" när de kom in genom dörren, bara pappa som stack in huvudet i vardagsrummet och sa att vi skulle komma. I köket möts vi av mamma. Vår kusin var död. Och från vardagsrummet hördes introt till "That 70's show". Mitt liv var aldrig mer lika bekymmerslöst.
Några veckor senare står jag utanför en gul kyrka med gråt i halsen i lånad svart kappa för att jag vill vara fin för hennes skull. Min morbror som alltid varit stadig och stark ser så liten och bräcklig ut. Vi delar en kram som säger allt, och jag vill vara stark så stark för att han och alla andra ska slippa vara det. Och deras liv var aldrig mer detsamma. Det var inte rätt. Vad som är viktigt var så tydligt.
Varje gång jag åker förbi den gula kyrkan bränner det till lite inuti. Hur det är för dem måste vara obeskrivligt. Och jag kan aldrig höra introt till "That 70's show" utan att tänka på den där dagen i november 2005.
Några veckor senare står jag utanför en gul kyrka med gråt i halsen i lånad svart kappa för att jag vill vara fin för hennes skull. Min morbror som alltid varit stadig och stark ser så liten och bräcklig ut. Vi delar en kram som säger allt, och jag vill vara stark så stark för att han och alla andra ska slippa vara det. Och deras liv var aldrig mer detsamma. Det var inte rätt. Vad som är viktigt var så tydligt.
Varje gång jag åker förbi den gula kyrkan bränner det till lite inuti. Hur det är för dem måste vara obeskrivligt. Och jag kan aldrig höra introt till "That 70's show" utan att tänka på den där dagen i november 2005.
Dag 7 - Om det här var min sista dag i livet
Vad är det för sorts rubrik egentligen? Hur ska man kunna svara på det?
Om det inte fanns någon väg ur det vill jag tänka att jag skulle se till att spendera den med mina allra närmaste, göra sådant som jag gillar, äta det jag tycker är gott och sånt. Men förmodligen skulle jag balla ur totalt. Riva upp hela världen runt mig för att stoppa det. Bitcha, skrika, gråta och leva allmännt djävulen för att det skulle kännas så jävla orättvist.
Jag vill väl inte dö heller!
Om det inte fanns någon väg ur det vill jag tänka att jag skulle se till att spendera den med mina allra närmaste, göra sådant som jag gillar, äta det jag tycker är gott och sånt. Men förmodligen skulle jag balla ur totalt. Riva upp hela världen runt mig för att stoppa det. Bitcha, skrika, gråta och leva allmännt djävulen för att det skulle kännas så jävla orättvist.
Jag vill väl inte dö heller!
Dag 6 – Det här ville jag bli när jag blev stor när jag var liten
Jag hade många drömyrken när jag var liten. Det första jag kan komma ihåg är sjuksyster, som blev barnläkare, som blev psykolog. Däremellan gjorde pilot, hästuppfödare, bondmora, författare, bibliotekarie och bokhandlare kort gästspel. När jag gick sista året på gymnasiet var jag helt övertygad om att det var lärare jag ville bli. Så övertygad att jag började lärarutblidningen i Umeå. Efter ett år på den inriktningen gjorde jag ett tvärbyte och halkade bokstavligen in på samhällsplanerarprogrammet. Jag hade ingen aning om vad det var innan jag hittade beskrivningen på univeristetets hemsida och fastnade direkt.
Så just nu är det samhällsplanerare jag vill bli när jag blir stor. Gärna med profilering på landsbygdsutveckling, det tycker jag är intressant. Men jag hinner nog ändra mig typ 50 gånger innan jag är klar. Brukar vara så.
Förresten, hur coolt är det att jag just nu jobbar i bokhandel, typ ett av mina drömyrken ju?
Så just nu är det samhällsplanerare jag vill bli när jag blir stor. Gärna med profilering på landsbygdsutveckling, det tycker jag är intressant. Men jag hinner nog ändra mig typ 50 gånger innan jag är klar. Brukar vara så.
Förresten, hur coolt är det att jag just nu jobbar i bokhandel, typ ett av mina drömyrken ju?
Dag 5 - Vad är kärlek?
Jag vill egentligen inte skriva om vad kärlek är eftersom att jag är övertygad om att kärlek är olika från person till person och från gång till gång. Enligt mig är kan man kärlek till så mycket på så många olika sätt. Vad kärlek är för mig sammanfattas dock väldigt bra i ett citat som jag hörde av en kär vän och hon i sin tur hade hört det från "sin" präst.
För att beskriva varför jag älskar min man brukar jag säga att jag älskar honom för att han är min trygghet och för att jag alltid, utan minsta förställning, med full tillit alltid kan vara mig själv på mitt bästa sätt i hans sällskap. Han framkallar mina allra finaste sidor och jag är så tacksam för att jag har honom i mitt liv. Att kunna vara sig själv med en person är nog en grundförutsättning för kärlek, och det stämmer nog i alla förhållanden. Kärlek som vänskap som familjeband.
Jag blir dock så ledsen varje gång jag hör någon som blir illa behandlad i ett förhållande, må vara vilken skitsak som helst, men de stannar kvar för att de är "så kära". Det är inte kärlek om man blir bortvald. Men vem är jag att döma? Det här är ju bara vad kärlek är för mig, vad den är för dig är din sak.
Peace!
"Att älska någon är inte att vara ständigt förälskad, det är att välja den personen varje dag."
För att beskriva varför jag älskar min man brukar jag säga att jag älskar honom för att han är min trygghet och för att jag alltid, utan minsta förställning, med full tillit alltid kan vara mig själv på mitt bästa sätt i hans sällskap. Han framkallar mina allra finaste sidor och jag är så tacksam för att jag har honom i mitt liv. Att kunna vara sig själv med en person är nog en grundförutsättning för kärlek, och det stämmer nog i alla förhållanden. Kärlek som vänskap som familjeband.
Jag blir dock så ledsen varje gång jag hör någon som blir illa behandlad i ett förhållande, må vara vilken skitsak som helst, men de stannar kvar för att de är "så kära". Det är inte kärlek om man blir bortvald. Men vem är jag att döma? Det här är ju bara vad kärlek är för mig, vad den är för dig är din sak.
Peace!
Dag 4 - Det här åt jag idag
Frukost: Två ostmackor på egen bakat bröd. En stooor mugg svart te.
Lunch: Matlåda med egengjorda rotfrukter i ugn och fläskfilé med ädelostsås. Vatten. Kaffe.
Middag: Grekisk buffé på Costas. Öl.
Övrigt: Kaffe öl och whiskey samt en hel drös halstabletter.
Lunch: Matlåda med egengjorda rotfrukter i ugn och fläskfilé med ädelostsås. Vatten. Kaffe.
Middag: Grekisk buffé på Costas. Öl.
Övrigt: Kaffe öl och whiskey samt en hel drös halstabletter.
Gräsänka
Jag är gräsänka i helgen. Många brukar vid sådana tillfällen passa på att göra sånt som man inte gör när sambo är hemma, typ äta sådan mat som han/hon inte tycker om, festa stenhårt med tjej/killkompisarna för att sedan dan efter inte känna att man är skitjobbig dan efter för att man är bakis osv. Jag hade en plan på att kanske bjuda in på tjejkväll med lite tjejer jag träffar för sällan men inte då. Näe jag ska jobba, vilket sätter stopp för total-urballning planerna. När jag sedan är klar med jobbet ska jag åka till skolan och försöka färdigställa den uppgift som ska vara inne på tisdag. Kul helg liksom. Är inte alls avundsjuk på Viktor som får vara i Tärnaby och åka skidor. Inte alls.
Satan också.
Dag 3 - Mina föräldrar
Min mamma heter Monica och min pappa heter Bengt. De är de finaste som finns för jag vet att även om de inte alltid säger det jag vill höra så säger de det de tror är bra för mig att höra. Jag vet också att även om vi bråkar så finns vi där för varandra och att de är mina starka ben om jag en dag inte orkar med.
Dag 2 - Min första kärlek
Jag var 6 år och hade precis börjat lekis. Jag var så blyg så blyg och kände
mig liten som en myra bland alla stora barn när han som var två år äldre
och bodde i samma by uppmärksammade mig.
Jag minns inte riktigt hur men jag minns att jag helt plötsligt
fick leka med de stora barnen och det kändes så bra,
och de var så snälla. Efter det var jag så där beundrande kär.
Än fast jag var ihop och körde hela det där fråga-chans rejset
så var det alltid han som var så söt och snäll som jag blev pirrig i magen av
och ville skulle se mig.
Det var oskydligt och fint och han vet inte om det här än idag.
Endorfinlåg
Idag har jag suttit framför en dator och pillat med statistik och kartor precis hela dagen och det tar så på krafterna. Kommer hem alldeles slut i huvudet och glåmig. Till råga på allt är jag grinig för att jag tycker det jag gör på skolan är svårt och för att jag är hungrig. Smällen får stackars sambon ta. Inte en bra dag för mig alltså.
Egentligen skulle jag ju gå och träna för att få upp min endorfinnivå, jag vet att det hjälper, men jag ids inte. Dessutom skulle det bara sluta med att jag blir så pigg att jag inte somnar förrän alldeles för sent och är alldeles för trött imorgon igen. Ingen bra cirkel.
Istället ska jag börja på en lista med blogginlägg jag sett att många andra kör just nu. Mest för att jag misstänker att det inte kommer hända så mycket spännande på regelbunden basis framöver. Som subsititut för träningen ska jag sedan ta ett varmt bad, gå och lägga mig och försöka komma iväg och träna imorgonbitti innan jag ska tillbaka till dataskärmen. Får se hur det går med det.
Listan ser ut på detta vis:
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Det här ville jag bli när jag blev stor när jag var liten
Dag 07 – Om det här var min sista dag i livet
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – 10 saker du inte visste om mig
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Jag ska försöka publicera ett inlägg under dessa rubriker varje dag, ibland kanske två på en dag eller inget alls. Måste känna lust och inspiration också, annars blir det inte bra. Vissa vet jag inte om jag vill skriva något om men då tar jag mig friheten att ändra lite. Det första kommer strax...
Peace!
