poppycock

Jag var 6 år och hade precis börjat lekis. Jag var så blyg så blyg och kände
mig liten som en myra bland alla stora barn när han som var två år äldre
och bodde i samma by uppmärksammade mig.
Jag minns inte riktigt hur men jag minns att jag helt plötsligt
fick leka med de stora barnen och det kändes så bra,
och de var så snälla. Efter det var jag så där beundrande kär.
Än fast jag var ihop och körde hela det där fråga-chans rejset
så var det alltid han som var så söt och snäll som jag blev pirrig i magen av
och ville skulle se mig.
Det var oskydligt och fint och han vet inte om det här än idag.