poppycock

I helgen jobbade jag, första dagen under julrushen. Sedan var det hetscykling hem till duschen och vidare till sittning. Helt fantastiskt rolig kväll! Vilket jag såklart betalade för på söndagen, men det var det värt.

Framöver ska jag hinna jobba 9dagar och lämna över vårt projekt till designstudenterna innan den 21december. Samtidigt snurrar uppsatstankar snabbare och snabbare i huvudet. Kvällstid är jag oftast så trött att jag enbart parkerar mig i soffan.

Just nu samlar jag energi för att gå och dra åt den droppande kranen i köket. Den är inte ens fem meter bort. Lite den nivån är det på det mesta...

(Och nej, det är inte synd om mig. Jag har jobb, utbildar mig till något jag faktiskt brinner för, har tak över huvudet, mat i magen och idag kom snön. Egentligen är allt just peachy men ikväll är bara en sån kväll)

...det är bara mycket nu. Tiden tryter mellan källsorteringsprojekt, enkätskrivande, arbetsmiljöombudutbildningar, hemmastök, föreningstjofs, träning och nöjen. Jag hoppas ständigt att det ska lugna ner sig kommande vecka men det slår som aldrig in, nu har jag siktet inställt på söndagens adventsfika och att min ständigt växnade 2do-list ska vara avbetad och klar då.

Sen sist har jag i vart fall varit hem till kära gamla Övik igen. Familjehäng, kattgos, Kapten Röd konsert och en tur på fjällrävens outlet var ungefär vad jag hann med. Inte mycket men nog för att jag skulle känna att krafterna att bita tag och hålla i fram till jul är samlade.

Så om ni inte hör från mig på ett tag vet ni att det är stressen som har tagit mig. Repar mig snart och kommer tillbaka med nya tag!

I onsdags började jag på designhögskolan här i Umeå, ska läsa en kurs där som en del i programmet, och jag måste säga att jag är sjukt förväntansfull. Till största delen jobbar de på UID (Umeå Institute of Design) med industridesign, vilket blir vad vi då kommer att hålla på med under 10veckor. Än så länge kan jag inte säga att jag har superkoll på vad kursen kommer att innebära men det verkar lovande (det har med soprum och återvinning att göra). Det känns också kul att vara i en ny miljö och på en plats där folk faktiskt verkar geniunt gilla det de jobbar med.

Med lite tur och en smula ansträngning ska jag försöka plocka fram min kreativa ådra. Jag vet att den finns där för vid sällsynta tillfällen kommer den fram och glittrar lite. Utmaningen blir att använda den på daglig basis och även de dagar då man inte känner sig så glittrande.

I lördags var det dags för halloweenfesten som börjar bli tradition och i vanlig ordning blev det ett sjöslag. Jag gick som Zombie/läskig-brud-med-äckliga-sår, i övrigt fanns där Josef Fritzl, en skjuten Lisbeth Sallander, häxan och fågelskrämman från Trollkarlen ifrån Oz, en crazy-catlady, en mumie, en flapper-girl och många fler creepy och/eller spektakulära typer. Sammanfattningsvis kan man säga att man vet att det varit bra fest när man fortfarande har bakis-cravings två dagar senare.

Imorgon ska jag starta om mitt hälsosamma liv. Ska bara spendera en till kväll i soffan först. Bara en till.

Idag delade jag en bild som gruppen/sidan Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014 (Vet inte om det är det exakta namnet men något i den stilen) publicerat. Tyvärr tror jag att ett flertal av mina facebookvänner misstolkade mitt syfte med att dela den bilden. Jag tyckte den var intressant och tänkvärd, ett flertal tolkade det nog som att jag ogillar moderaterna. Vilket jag inte gör, jag håller generellt inte med dem, men jag avskyr dem inte heller. Jag har heller inte bestämt mig huruvida jag kommer att rösta på något av Alliansens partier eller inte. Det är för tidigt att avgöra nu. Tycker jag.

Detta visar lite på hur trubbig kommunikation på facebook är. Dina "vänner" ser en sådan liten del av dig och tolkar på en sekund vad det är du menar. Ibland, vad det verkar, utan analys och eftertanke. Något jag säkert gör själv också, hade jag ägnat det lite eftertanke hade jag kanske inte delat vidare denna bild, men det är ju å andra sidan lite tråkigt det också.

Nu har jag tagit bort bilden, helt enkelt av den anledningen att jag inte vill bli dömd så fort. Ett flertal av mina vänner tror säkert att jag är übervänster nu. Det är jag inte. Och jag är inte moderat, kristdemokrat, folkpartist, centerpartist, socialdemokrat eller miljöpartist heller. Jag är ingenting. Jag är någonstans mittemellan och håller med olika partier i olika frågor, men det framkom ju inte i den bilden. Det inser jag.

Min poäng är att det är jäkligt svårt att bli en nyanserad person på internet, och man får tydligen passa sig jäkligt noga för att folk inte ska bli störda. Många tar åt sig så jäkla hårt.

Nu kommer jag säkert få en massa kommentarer på det här också som vill tala om för mig att jag har fel. Tänk till först, kan du ha misstolkat mig? Har du dömt mig lite hårt?

Trots alla de bästa förutsättningarna, gott om tid och en bra kalender lyckas jag alltid missa saker eller vara sen med att färdigställa saker. Förr om åren var jag banne mig den mest välstrukturerade människan jag kände men nu är jag värre än den värsta virrpanna i jämförelse. Kan sakna det där lite grann, att ha stenkoll jämt och aldrig glömma bort något, samtidigt är det skönt att inte längre vara så uppstyrd.

Men nu sitter jag här med en 2do-list (McDonaldsuttryck som hängt sig kvar. Typ som waste/wastea. Arbetsskadad? Jag?) på ett A4 och stress värdig en småbarnsmorsa med 14 ungar. Man kan ju tycka att man som framtida samhällsplanerare skulle vara en välplanerad person men icket.

Idag anlände de fantastiska skidkläder jag beställt inför säsongen, nu ska jag bara bestämma om storleken är rätt eller inte. Är så sjukt taggad inför säsongen så ni förstår inte, satt bokstavligen och hoppade framför väderleksrapporten då jag fick höra att det skulle komma snö i hela fjällkedjan. Det är så illa att jag rakt längtar efter att fötterna ska göra ont efter en dag i ett par pjäxor.

Tänk vad lite kläder kan göra va? Ge mig en jacka och jag är mer taggad än vad jag varit på länge. Nu ska jag bara hålla i med träningen så att jag är stark och uthållig och kan få ut allt jag vill av åkningen i vinter.

Jag bara undrar, skulle aldrig ha tid själv nämligen.

Nu var det ett par veckor sedan jag avslutade denna boken men hujjedamej så bra den var! Eftersom den utspelar sig i Örnsköldsvik var detta från början den enda anledningen till att jag läste den, handlingen verkade inte vara en som jag kunde relatera till. Oj så fel jag hade. Jag längtar redan efter de två kommande delarna!

Att föda ett barn handlar om Maj som efter att ha brutit upp från sin ungdomskärlek flyttar från Östersund till Örnsköldsvik år 1938. Där träffar hon Tomas som hon också blir gravid tillsammans med. Den största delen av boken handlar dock om Majs osäkerhet och hur hon försöker finna sig en plats i sitt nya liv. Många av de problem och farhågor hon brottas med kan jag relatera till, jag kommer också på mig själv med att undra hur Maj hade klarat sig idag. Vilken ångest skulle hon inte känt inför dagens ideal då dåtidens ideal plågade henne så?

Om du är från Övik, eller har anknytning dit, gillar ett historiskt perspektiv och att läsa från en  kvinnas synvinkel så ska du absolut läsa Att föda ett barn.