poppycock

Jag har många favoritminnen, alla kopplade till olika personer, det är omöjligt att välja ett. Jag har ett dock som alltid gör mig glad och gör att jag känner välvillighet mot alla, jag brukar tänka på det när jag tycker folk i allmänhet är tröga.

Det var i tvåan eller trean på gymnasiet och jag skulle ta tåget till Tone i Oskarshamn. Årets första snö hade precis kommit med årligt snökaos i tågtrafiken. Jag satt på tåget mellan Stockholm och Linköping där jag skulle byta och var sen som bara den. Detta var absolut första gången jag gjorde en längre resa helt på egen hand och nervös över att jag skulle missa tåget i Linköping. Därför frågade jag en tågvärdinna om hon trodde jag skulle hinna. Vad hon svarade minns jag inte, men mannen som satt bredvid mig visade sig jobba som något relaterat till järnvägen, jag tror han var lokförare på väg hem, och kände den lokförare som skulle köra tåget från Linköping. Han tog då helt sonika upp sin mobiltelefon och ringde denna lokförare och bad honom vänta. Väl framme på stationen i Linköping tog mannen mitt bagage och rusade genom kaoset på Linköpingstation med mig efter, fick ombord mig på rätt tåg och sa till lokföraren att nu är hon här. Som jag minns det väntade det där tåget i säkert en kvart på mig och jag var så tacksam!

Tänk att en total främling gör sånt för en annan total främling. Än idag gör den där mannen mig själaglad.