poppycock

När jag var bodde hos hemma hos Mor och Far gillade jag såå mycket att vara ensam hemma. Nu när jag bor med Viktor avskyr jag det. Det kan vara skönt stundtals, när jag vet att han kommer hem mot kvällen, men jag hatar när jag måste sova själv. Man känner sig liksom aldrig så ensam som när man sitter i en tyst lägenhet, mer eller mindre tom kyl, det är kallt och man måste plugga.

Igår var det rena tortyren då jag var mer än lovligt bakfull och inte ens hade någon att skratta åt eländet med. Just nu längtar jag bara hem till Övik. Till värme, mat, familjen och Viktor!