Iakttagelser i Vadsö del 1.
Äntligen(!!) är jag hos min Phillie i Vadsö. Sjukt omständigt var det att ta sig hit men det var det värt.
Hittills har jag hunnit med en promenad längst vattnet ner till stan(?) och upplevt utelivet. Lördagskvällen började hos Daniel för invigning och grillning på balkongen. Helt sjuuuk utsikt måste jag säga. Öldrickning och skitsnack ledde sen vidare till Opticom och man kan bli chockad för mindre. Följande syses vara helt normalt i denna stad: Tanter i brutalt blekt hår, översminakde ansikten a la maskeradutstyrsel och kläder som skulle se liite bra ut på en 20-25åring. Män i cowboy-ig outfit med en nork touch som står på utkanten av dansgolvet och skriker Xena worriorprincess-krigsrop. De lite yngre killarna kör ist på en liite mer normal klädsel men roar sig med att trycka upp tjejerna mot väggen på dansgolvet och knida sig mot dom för att sen går över till nästan tjej. Jag funderar på om detta är ngt primitivt som hänger kvar. Typ som hundar kissar in sina revir.
Gårdagen bjöd inte på allt för mycket. Philip fyllde år så han fick paket på sängen och jag "väckte" honom med att sjunga Ja må han leva. Efter lite kaffe och serieläsning begav vi oss mot Statoil (det enda som är öppet på söndagar) för att köpa snus. En dosa kostar tydligen 75NOK, alltså ca 80SEK!! Resten av dagen sov jag nog bort. Försökte läsa lite i tidningarna Philip fick av sin bror men somnade om hela tiden.
Idag ska jag vara huslig tror jag. Philip har gått till jobbet och jag sitter här i Pyjamas och dricker kaffe och kollar på serier på datorn då det inte finns någon tv. Ska snart ta tag i tvätten, men avloppet måste rensas först om jag inte vill svämma över hela badrummet. Jag har ju spenderat hela sommaren med att göra det, både på jobbet och hemma så varför inte fortsätta här tänkte jag. Hade tänkt vara lyxhustru de här tre veckorna, men Philip hade inte råd med det sa han. Typiskt. Får i stället bli husfru från 50-talet med maten på bordet när min hårt anrbetande man kommer hem efter en lång dag på jobbet.
Vad eftermiddagen sen bjuder på återstår att se. Eventuellet hänger jag med till Vardö och arkeologiar mig vid vad Daniel hoppas på är en kyrka från mellan 1300-talet och 1700-talet där de har hittat bl a ett skenben från ett barn.
Frid vare med er. T to the one
Just living our lives
Själv glider jag iväg ut till en ö för kräftskiva och vidare trevligheter imöra, så det blir inga nya inlägg från mig heller i helgen. Fast jag har ett par idéer till inlägg in store som förmodligen kommer ploppa upp här typ söndag eftermiddag/måndag/tisdag förmiddag då det är meningen att jag skriva en uppgift till sommarkursen.
Poäng: Förvänta sig inga inlägg i helgen. Men kika gärna in ändå om det nu skulle vara så att jag för för mig någe, och för att få upp vår statistik också. Alltid trevligt med bättre statistik jue!
Peace!
Boktips!
"Shantaram" av Gregory David Roberts
Har inte hunnit så långt i den här boken men den är redan bra! På varje sida levereras träffsäkra ord om livets stora och små ting. Jag fastnade från första sidan. Det hela utspelar sig i Indien och kretsar kring tre personer Nya Zeeländaren Linbaba, den fascinerande vackra Karla och den evigt leende guiden Prabu och det hela verkar bli ett härligt äventyr, både för dem och för mig att läsa!
Livet på landet
Nu är allt lite mera moget, sensommar i sin renaste form. Grönskan är lite djupare och fläckad med brunt och gult av det som varit grönt tidigare. I dikesrenarna har åkerbären tagit smultronens plats och de döda, torkade resterna av det som blommar tidigt samsas med det som blommar sent. Lite som ett statement över att allt har sin tid och att tiden alltid går hur mycket man än vill att den ska stå still. Vinden är lite hårdare men ännu inte kall, dofterna är lite mustigare. Kalvarna som i juni studasde runt och var ystra är nu lugnare och bastantare efter en sommar av gräs och di. Svalorna fångar inte endast mat till sina ungar utan ses allt oftare sittandes på telefonledningarna, tillsammans med sina flygfärdiga små. Grannpojken som under ändlösa och för honom till synes lönlösa försök att lära sig cykla har gett resultat och han susar nu runt som han aldrig gjort annat än att cykla. Och farbrorn som fortfarande eldar för att hålla värmen har börjat klyva ved som en förberedelse för nästa årstid.
Många kanske tycker att det här låter beklämande men för mig är det vackert, att trots att jag och förhållanden i byn och världen förändrats mycket förändras rytmen aldrig. När något fösvinner kommer något nytt. Var årstid har sin charm och är på sitt viss lika vacker som den före och den efter. För mig är årstidernas växlingar en trygghet eftersom de alltid är desamma hur annorlunda mitt liv än är, eller kommer bli, jämfört med året innan.
Torkan är över
Efter 4 dagars ledighet som spenderades i Hattsjö med familjen var det idag tillbaka till jobbet som gällde. Nu är det 5 pass kvar och sen. SEN! Då sitter jag på en flyg till Vadsö i Norgnorge till min älskling! Det kommer bli awesome. Får se vad de norska skogarna (?) har att erbjuda.
Det kommer ialla fall att bli en intressant resa. För att ta sig till Vadsö från Umeå måste man först åka till Sthlm. Därifrån vidare till Tromsö, Kirkenes och tillsist Vadsö. Jag måste alltså ta mig 60 mil söderut för att ta mig till en plats som ligger 100 mil norr om Umeå. Om det inte vore nog så måste man göra flera olika bokningar trots att jag åker med samma bolag hela vägen. Nu har jag alltså 3 bokningar på 1 resa. You just gotta love it! Tur att det är värt det!
I hattsjö upptäckte jag att jag hade gått ner 6kg sedan jag sist vägde mig. 2 av dessa gick jag dock upp igen efter bara 2 dagar där med en massa go-fika. Men det är det också värt!
Ikväll blir det att inte göra för många knop. Klura ut lite klurigheter om denna berömda Norge-resa, lägga fötterna högt och dricka cola, strunta i tvättiden och lägga mig tidigt.
Double frick!
Minns någon måhända att jag spall en drink över min dator i februari? Enda konsekvensen då var ju att pekplattan slutade att fungera, nu har det kommit fler konsekvenser. Ett flertal tangenter fungerar inte bl. a. pil upp och pil ner tangenterna, alla siffertangenter och därmed alla tecken så som utropstecken, frågetecken, citationstecken osv. Detta medför ju också en del probelm i vardagen, typ att jag måste aktivera skriv utan tangenter funktionen varje gång jag ska logga in i datorn. Inte kan logga in på internetbanken, alldeles nyss då jag skulle ange telefonnummer för att boka biljetter på bion var jag tvungen att kopiera/klistra in varje siffra. Samma sak med utropstecknet i rubriken och snedstrecket här innan.
Sjuukt irriterande.
Nu är ju frågan bara hur länge jag sak stå ut innan jag låter försäkringsbolaget ta djävulsmaskinen och fixa det hela. Ett försäkringsbolag jag för övrigt älskar eftersom de faktiskt täcker drink-spill-i-datorn skador.
Gaah!
PS. Inklistrat utropstecken.DS
Kaatjiing!
Jag har ju verkligen inte koll på nånting. Har i säkert tre veckor varit fullständigt övertygad om att jag bara jobbar 2 dagar nästa vecka och sen inget mer, och varit lite besviken över det. Men idag då kollade jag av en slump på schemat som ligger på kontoret och upptäckte att jag jobbar några dagar ännu nästa vecka också!
Halleluja, då klirrar det till liite mer i kassan!
Förbannade skitväder!
Någon som hör att jag är bitter eller? Och alla ni som understod er att klaga när det var som varmast och soligast, ni skulle bara veta hur mycket jag ville få er att hålla tyst!
Nu ska jag dricka kaffe och sura lite till.
Men Wtf?!
”Regeringen försöker dölja ökande inkomstklyftor”
Jag vet ju i alla fall hur jag INTE kommer att rösta i höst....
Telefonhora
De senaste två dagarna har jag spenderat eftermiddagarna med att hora runt i telefon till alla de nya studenter som blivit antagna till Samhällsplanerarprogrammet. Ni skulle bara veta vad jag känner mig över-jävla-trevlig när jag pratar med alla och försöker locka dem till att komma till Umeå. Tack gode gud att jag aldrig har eller kommer att jobba som telefonförsäljare, man får ju ont i kinderna av att le så mycket att man låter glad i telefon.
Det är också jätteroligt när folk klickar bort en. Verkligen skitkul. Nåt som på riktigt är kul är att jag försökt nå en kille som har angett fem (5!) olika mobilnummer i sina kontaktuppgifter. Inget av dem fungerar. Inget. Hur i hela jävla friden tänker man om man uppger telefonnummer som inte är i bruk till universitetet?
Tack och lov så är de allra flesta trevliga, eller alla är det, när de väl svarar. Och alla verkar uppskatta att man ringer. Men jag känner mig liks förbaskat som en telefonhora. Men ja, though luck, liksom. Det går la över.
Frid!
Russian Prostitute
<3
Say it to my face
På senaste tiden har jag haft turen att få komplimanger och vänlighet från totala främlingar och det har gjort mig en aning lyckligare i vardagen! Först var det vår krutgubbe som sa att jag var söt och att om han varit yngre och jag singel hade han bjudit ut mig på dans. Sedan var det en elegant liten dam som sa att jag var hemskt duktig på mitt jobb och sist men inte minst den skrattande, bullriga mannen som kallade mig "den galanta damen" och önskade mig en trevlig eftermiddag. Tänk va, vad så lite kan värma så mycket!
Detta har fått mig att börja fundera på varför man inte ger varandra komplimanger oftare, vid många tillfällen talar man om personer, både bra och dåligt, men man säger det inte till dem. Har man någonting snällt att säga kan man väl säga det till personen det handlar om, annars får de ju aldrig veta att de gör något bra. (Detta gäller självklart även om det är något dåligt som det går att ändra på, kan inte personen göra någon förändring är det ju bara onödigt att säga något, typ om det handlar om hur de ser ut.)
Därför har jag bestämt mig för att börja ge folk mer komplimanger, som att de är duktiga eller har något fint, egenskap eller ägodel. Framförallt till folk jag inte känner alls eller inte känner så bra, mina närmaste tror jag att jag är ganska duktigt på att säga fina saker till. Rätta mig om jag har fel så jag kan göra något åt det!
Och för er som vill ha mer komplimanger i vardagen; le mycket och ta ögonkontakt! Vissa inskränkta personer brukar kalla mig för flörtig för att jag gör det och försöker visa intresse för alla jag pratar med, men det är ju deras problem. Tänk vilken mycket gladare och finare värld vi skulle ha om alla log och flörtade med varandra hela tiden!
Så länge klotet snurrar
Det kliar i min shoppingnerv
Nackdelen med att jobba i en stor galleria och i en bokhandel fylld med sånt som jag vill ha är att det orsakar ett konstant kliande i min shoppingnerv. Vissa kanske skulle vilja påstå att pengarna skaver i plånboken, men jag har inga tillgångar att tala om, så det är inte alls det det handlar om. Här finns helt enkelt alldeles för mycket fina, smarta små saker som jag intalar mig att jag behöver. Herregud vad jag skulle kunna spendera pengar om jag bara hade några!Det är synd att man inte är ekonomiskt oberoende, eller åtminstone ekonomiskt gynnad. Men jag antar att jag får se det som att jag skjuter upp min konsumtion till en tid senare i livet då inkomsten är stadigare och större!Under tiden håller jag mig och tröstar mig med att när lönen väl kommer så kommer jag ha råd att leva igen!
Peace!
Vad en hockeystjärna läser
Samuel Påhlsson var precis in och köpte en bok av mig, och för er som känner att ni vill vara som han så kan jag meddela att hans val föll på pocketboken 3 sekunder av Roslund och Hellström. FYI liksom.
För övrigt var han snygg, dendära Samuel. Så om det nu är någon som läser och skiter i att han spelar hockey så kan ni ju läsa samma bok för att han är snygg bara. Eller nått.
Höstsug!
Jag har börjat längta efter höst, eller snarare sensommaren. Den tiden på året då det fortfarande är varmt på dagarna och in på kvällarna men så där friskt och klart i luften på sommaren. Jag vet att det är stört, känns knappt som det hunnit vara sommar än men hösten är verkligen mín tid på året. Att det kommer vara så mycket kul som händer från och med augusti gör ju inte saken bättre direkt!
Jag ska ju vara insparksgeneral, vilket jag iofs ska påbörja redan imorgon då jag ska ringa runt till alla nya studenter på programmet, jag får träffa alla fina vänner som jag inte träffat i sommar igen, jag får förhoppningsvis forsätta att jobba som bokhandlare under helgerna och det absolut bästa är ju att jag blir sambo!
Scener från en bokhandel
En man i 70års åldern kom in och bad om min hjälp, efter en stund blir vi avbrutna av att mannens telefon ringer, döm om min förvåning då signalen var Bad romance av Lady Gaga.
Hahaha!
Nödig...
...blir jag varenda gång min kollega går på rast. Det slår fan inte fel. Ca 5 minuter efter att hon gått blir jag så nödig att det gör ont, och så får jag stå och hålla mig trekvart och samtidigt le och vara trevlig mot kunderna. Vet ni hur svårt det är att inte tänka på att man är kissnödig?!
Men skönt är det när jag får gå på klosetten äntligen, typ bättre än sex. Eller inte, men ändån.
Lillsand
Jag har kommit tillbaka från mitt paradis Lillsand nu och står återigen bakom kassan på bokhandeln, men som jag längtar tillbaka. Till havet och skogen, blåsten och vågorna, tystnaden och ljuden. När jag är där så bara mår jag och mina dagar består av att läsa, äta, sola, bada, promenera, samla strandfynd och plocka blommor. Det går inte att med ord beskriva hur bra jag trivs i vår sommarstuga och hur harmonisk jag känner mig då jag är där. Skulle jag någon gång bli utbränd skulle jag vilja att det skedde lagom till juli månad så jag kunde flytta ut dit och bo där tills jag är frisk igen!
En annan fin sak med stugan är att den ligger i en bygd där det under sommaren finns otaliga hantverksbutiker, söta caféer och roliga loppisar så när man ledsnar lite på att vara i stugan så tar man bilen och kör på måfå tills man hittar något man vill kolla lite närmare på. Det brukar inte ta så lång tid. Hade jag haft en kamera hade jag kunnat visa så mycket bilder, tror bestämt jag måste köpa en snart!
