poppycock

De senaste två dagarna har jag spenderat eftermiddagarna med att hora runt i telefon till alla de nya studenter som blivit antagna till Samhällsplanerarprogrammet. Ni skulle bara veta vad jag känner mig över-jävla-trevlig när jag pratar med alla och försöker locka dem till att komma till Umeå. Tack gode gud att jag aldrig har eller kommer att jobba som telefonförsäljare, man får ju ont i kinderna av att le så mycket att man låter glad i telefon.

Det är också jätteroligt när folk klickar bort en. Verkligen skitkul. Nåt som på riktigt är kul är att jag försökt nå en kille som har angett fem (5!) olika mobilnummer i sina kontaktuppgifter. Inget av dem fungerar. Inget. Hur i hela jävla friden tänker man om man uppger telefonnummer som inte är i bruk till universitetet?

Tack och lov så är de allra flesta trevliga, eller alla är det, när de väl svarar. Och alla verkar uppskatta att man ringer. Men jag känner mig liks förbaskat som en telefonhora. Men ja, though luck, liksom. Det går la över.

Frid!