poppycock

På senaste tiden har jag haft turen att få komplimanger och vänlighet från totala främlingar och det har gjort mig en aning lyckligare i vardagen! Först var det vår krutgubbe som sa att jag var söt och att om han varit yngre och jag singel hade han bjudit ut mig på dans. Sedan var det en elegant liten dam som sa att jag var hemskt duktig på mitt jobb och sist men inte minst den skrattande, bullriga mannen som kallade mig "den galanta damen" och önskade mig en trevlig eftermiddag. Tänk va, vad så lite kan värma så mycket!

Detta har fått mig att börja fundera på varför man inte ger varandra komplimanger oftare, vid många tillfällen talar man om personer, både bra och dåligt, men man säger det inte till dem. Har man någonting snällt att säga kan man väl säga det till personen det handlar om, annars får de ju aldrig veta att de gör något bra. (Detta gäller självklart även om det är något dåligt som det går att ändra på, kan inte personen göra någon förändring är det ju bara onödigt att säga något, typ om det handlar om hur de ser ut.)

Därför har jag bestämt mig för att börja ge folk mer komplimanger, som att de är duktiga eller har något fint, egenskap eller ägodel. Framförallt till folk jag inte känner alls eller inte känner så bra, mina närmaste tror jag att jag är ganska duktigt på att säga fina saker till. Rätta mig om jag har fel så jag kan göra något åt det!

Och för er som vill ha mer komplimanger i vardagen; le mycket och ta ögonkontakt! Vissa inskränkta personer brukar kalla mig för flörtig för att jag gör det och försöker visa intresse för alla jag pratar med, men det är ju deras problem. Tänk vilken mycket gladare och finare värld vi skulle ha om alla log och flörtade med varandra hela tiden!