poppycock

Här i Umeå bara regnar det. Regnar och regnar och regnar. Idag övervägde jag att ta på mig solbrillorna när det inte ens var sol, molntäcket var bara lite tunnare än vanligt och ljuset liksom sipprade igenom och den konstanta grådagern försvann. Fast det värsta är nog att det är så blött. Hatar prassliga regnkläder som är alldeles för varma och som är besvärliga att släppa runt på hela dagen sen och gör allt annat blött.

I söndags var det fint väder dock, vi promenerade ner på stan tog en fika, surrade och gjorde lite lokal sightseeing. Och åkte lite longboard. Himla synd att kameran blev hemma, fanns många fina photop's. Måste bli bättre på det där.

Idag har vi varit tillsammans i tre år, Viktor och jag. Jag slås av hur snabbt tiden gått men kan samtidigt inte minnas hur allt var innan oss. Ikväll ska jag bara njuta av det vi har.

Registrering i måndags, inlämning av första uppgiften nu på måndag. Rejäl rivstart på terminen med andra ord, men jag tar fasta på peppet från Body Pump instruktören, "In i väggen bara! Pannan först!" Nu är veckan slut och inflyttningsöl hos klassens soldat väntar. Imorgon blir det jobb och förkylningskurering.

Lagom till de kyligare höstdagarna börjar folk prata om förkylningar, nu hoppas jag bara att alla som känner sig förkylda stannar hemma från universitetet till veckan. Det är inte fräscht att smitta sina kursare med förkylning! Extra orolig att bli sjuk är jag förstås eftersom jag ska spendera 4timmar i akademibokhandeln på campus och hjälpa studenter till rätta i litteraturdjungeln. Önskar lite att jag var asiat och kunde komma undan med munskydd, istället gör jag plats i budgeten för kommande nässpraysberoende.

Vårterminen 2011 avslutades med att jag pga. en dos slarv och en dos stress missade en av uppgifterna på kursen jag läste då, jag fick en så kallad "rest"(Resterande uppgift). Med en dos rejäl otur har jag också tappat den usb-sticka innehållandes de nödvändiga filerna för att snabbt och enkelt rätta till misstaget, i samma veva går ansvarig lärare på semester och resten är därför fortfarande inte gjord.

Detta har gjort att min terminsstart blivit rejält messed up, jag som alltid brukar vara taggad på att gå tillbaka till skolbänken har enorm längtan till att göra precis allt annat än att plugga. Hela sommaren har tanken på terminsstart lett till tankar på restuppgiften vilket resulterat i en liten, kall, sugande känsla i maggropen. En påminnelse om att mina prestationskrav och behov av att ständigt vara bäst, eller åtminstone bland de bästa, ställer till det för mig. Om något går åt helvete får jag sådan enorm ångest för att göra det igen, tänk om det skiter sig igen?

Förhoppningsvis är min lärare vänligt sinnad och kan hjälpa mig att lösa detta på smidigaste sätt i början av nästa vecka, under tiden ska jag försöka njuta av stundande helg i Gävle tillsammans med Viktor och syskonen.

...på svenska Extremt högt och otroligt nära. Det är så himla synd att denna bok inte längre går att få tag på i den svenska översättningen för den är så underbart bra. Själv har jag velat läsa den sedan en vän för ett par år sedan taladeså varmt om den och ständigt spanat efter den på svenska utan lycka. När den så oanat döck upp på engelska på jobbet kunde jag inte hålla mig längre. Jag chansade och slog till på den engelska, har inte ångrat mig en sekund. Helt klart den absolut bästa bok jag läst i sommar och kvalar med enkelhet in på min topp-tio-lista för romaner.

Bokens huvudperson är en nioårig pojke som förlorade sin pappa i terrorattackerna den elfte september. Vi får följa nioåriga Oscar när han beger sig ut på jakt genom New York för att hitta låset som öppnas av den nyckel han hittat bland sin döde pappas saker. Under bokens gång får vi lära känna Oscar, ta del av hans sorg och samtidiga nyfikenhet och öppenhet för världen och livet.

Safran Foer skapar enormt många dimensioner i sin berättelse genom att inkludera bilder i boken, att snabbt växla mellan prosa till fackliga beskrivningar, lämna sidor tomma eller helt fullklottrade. Man kommer helt enkelt lite närmare och blir lite mer berörd eftersom det känns som att man läser faktiska anteckningar, brev, tankar, dikter etc. gjorda av verkliga existerande personer.

Extremly Loud and Incredibly Close är så genialisk att man häpnar samtidigt som man utan svårighet sugs in i historien. Att den är på engelska glömmer man snabbt bort och njuter av upplevelsen. Var inte rädd för att läsa på engelska, får du tag på den här boken så läs den! Du måste!

Som ett led i mitt projekt att bli en lite vassare version av mig själv har jag insett att min konsumtion av "skräp" måste upphöra. Jag läser många bloggar, fler än dom flesta förmodligen, ganska få av dem säger något vettigt mellan varven av outfits, måltider, "dagens detalj", skönhets"tips" och festbilder. Detta skapar ju en ganska skev bild av verkligheten. Deras liv är banne mig inte sådär perfekta även om de gärna förmedlar den bilden. Jag har därför snokat upp en bunt nya och gamla favoriter som är inspirerande på riktigt och kan boosta mig till att leva nyttigare och få mig att tänka till om saker.

Cissi skriver om sin väg till ett sundare liv brutalt ärligt, roligt och inspirerande på ett kan-jag-kan-du sätt blandat med vettiga debattinlägg och sunt förnuft.

PT-fia varvar kosttips med övningar, pepp och utmaningar. Sjukt inspirerande tjej med skinn på näsan och en rejäl dos integritet.

Hanna är rolig, smart och mänsklig. Sjukt mycket mer värd att läsa en stela modebloggar.

Natashja är rolig, smart och mänsklig hon med. Hon vågar säga vad hon tycker och hon säger det bra.

Clara behöver man ju knappt nämna, hon är liksom självklar, men jag gör det ändå bara för att hon var först och störst i min smarta-brudar samling.

Gemensamt för alla dessa damer är att de skriver sånt som är genomtänkt och är pålästa, de vågar sticka ut och säga vad de verkligen tycker istället för att vara tysta och säga vad de förväntas tycka. Skönt tycker jag, apropå det här.

Förutom dessa bloggar försöker jag också bli duktigare på det där med nyheter. Se minst en nyhetssändning om dagen och att surfa in på DN's hemsida nu och då. För övrigt får man gärna köpa en prenumeration på DN åt mig i present om man vill. Jag fyller år snart, 24e september för att vara exakt. (Så fick jag det sagt också :P) Om någon vill vara snäll.

PS. Det finns såklart många fler som jag inspireras av men de ovan är de för mig främsta. I övrigt gillar jag bl.a. hon, hon och hon. För att inte tala om han och han. DS.

Jag har på senaste insett att jag kan framstå som väldigt hård och oresonlig, ibland lite fördömande och arg, när jag uttalar mig i tid och otid. Något jag skäms över och vill ändra på. Det är synd dock att det är så svårt att hålla tyst och det vill jag ju inte heller, jag vill ha åsikter men inte vara en person som folk är rädd att diskutera med. Lite mindre hetsig skulle inte sitta helt fel. Inte heller att vara mindre rädd för att ha fel.

Imorgon börjar min höst och mitt nya liv, eller snarare förbättringen av mitt nuvarande liv. Jag ska bli bättre på att må bra och göra saker som är bra. Bli lite snällare och lite bättre. Försöka att inte bli och låta så irriterad och hård. Min klumpighet måste det också bli ett slut på, många gånger sätter jag mig själv i skiten för att jag säger saker så klumpigt att andra reagerar negativt. En smidigare formulering och problemet hade aldrig uppstått tänker jag ofta.

"En ny början" har jag sagt ofta och lika ofta har jag misslyckats. Nu har jag lite bättre förutsättningar och lite mer vilja dock. I'll keep you updated.

Jag är ingen deckartjej. Tror aldrig jag köpt en deckare till mig själv innan denna och när jag läser dekare är det oftast för att jag inte får tag i något annat. En dag fick jag en ingivelse dock att jag skulle vidga mina vyer en aning och grabbade denna från pockettoppen för att se om denna nya deckarduo var worth the fuss. Döm om min förvåning när den var det!
Jag slukade den inte och jag längtade inte heller till lunchrasterna bara av den anledningen att jag skulle få fortsätta läsa men den var helt klart välskriven och jag kommer att fortsätta följa huvudpersonen Sebastian Bergman i kommande böcker.
Vill du ha en bra deckare? Lägg vantarna på "Det Fördolda"

Genialiskt skriven bok om historiska händelser i det sena 80-talets Pakistan.
Satirisk och träffsäkert om manlighet och makt.
Finns inte så mycket mer att säga än;
Läs den!

Vi var på Gotland förra helgen med familjen och släkten. "Öjn" bjöd på både bra och dåligt väder, fina vyer och mysiga stunder. Men bilder säger mer än tusen ord och dom har jag laddat upp på fejjan så kolla på dem där om så önskas.

I övrigt ber jag om ursäkt  för tystnaden men ska ta mig själv samman och producera lite inlägg, så länge får ni en bild på vackra stockrosor som jag hittade framför en dörr inne i Visby.

Söndagar är ganska sega dagar att jobba i butik, speciellt söndagar då det är bra väder, eftersom de allra flesta människor är kloka nog att hålla sig hemma eller ute i solen någonstans. Utan kunder och utan nylevererade varor att packa upp finns det inte så mycket annat att göra än att städa lite i butiken och hänga i kassan medan man väntar på att gå hem. Men till slut finns det inget mer att städa och internet har tagit slut och då börjar man lyssna mer än vanligt på musiken som spelas i byggnaden.

Den person som bestämt spellistan i Oskarsgallerian i Örnsköldsvik kan inte ha tagit med personalens väl och ve i ekvationen för jag lovar, det kan inte vara mer än 10 låtar som går dagarna i ända vecka in och vecka ut. Det värsta är att vissa av låtarna har jag en gång tyckt varit bra men no more. Att höra samma låt ca 20 gånger på en dag är inte bra för den psykiska hälsan och bidrar defintivt inte till att höja arbetsmoralen...

I onsdags var jag och såg senaste Potter-filmen och jäklar i min lilla låda vad bra den var! Sjukt bra avslut på hela denna era, de gick verkligen ut med en smäll!

Lite sorgligt känns det dock att Harry Potter eran är över, nu kommer det ju aldrig mer något nytt från vännerna i trollkarlsvärlden. Men tro inte att jag önskar att det skulle komma mer, jag tror det bara skulle bli som att stanna på en fest långt efter att det var som roligast. Devisen att gå hem när det är som roligast har nog aldrig varit lägligare. Trots det fattas Harry, Ron, Hermione och alla de andra mig redan, det är som att veta att man aldrig kommer att få veta mer om de man växt upp med. Första boken om Harry kom när jag var så där 11-12 år och har sedan dess varit ett stående inslag i min värld.

Så Harry, tack för den här tiden! Jag ska berätta för mina barn om dig.

Igår var vi ut på en riktig helkväll, det var som inte tänkt att vi skulle ramla in hemma hos viktors föräldrar förrän vid fyra snåret. Hade inte en bekymrad tanke på att jag skulle upp och jobba idag. Lucky me att humöret gjorde halva fyllan och jag trots allt mår bra idag. Trött, men inte särskilt bakis.

Hela kvällen var för mig väldigt kärleksfull. Bara snälla människor med glada miner, bekanta från förr och totala främlingar som delade med sig av sig själva. Jag kände mig också jävligt snygg hela kvällen och jag önskar att jag alltid kunde känna så och inte nojja över sådant som andra inte ser.

För övrigt är min man världens bästa som tolererar att leka handväska hela kvällen och står ut med att jag blir så överjävla vänlig och kramig mot allt och alla när jag är på det humör som jag var igår. Att mingla på varsitt håll för att sedan alltid återvända till varandra och avsluta kvällen med hemgång tillsammans är ju bara för härligt.

Varje vinterhalvår glömmer jag bort mina plågoandar blodsugarna.
Bremsen, myggorna, svian, you name it.
De bitts, sticks och suger mitt blod men det är inte det värsta,
det värsta är deras gift som på mig resulterar i stora, röda,
hårda svullnader som ibland syns igenom kläder.
Och det inte bara kliar, det gör ont, bultar och vätskar också.
Äckligt? Ja.
Allergisk? Eh, tror du?!

Och dom satans flugorna,
tror dom att jag är något svältande barn i Afrika
som vill ha dem i ögonen eller vad är grejen?!

Idag är det fint väder, alltså riktigt jäkla, skitbra väder, så jag jobbar. Det där är som lite av en regel och har så varit sedan jag började sommarjobba 16år gammal. Önskar intensivt alla dagar som denna att det fanns en balkong att ta med sig sin matlåda ut på, så man åtminstone fick 30minuter solsken dagar som denna och slapp andas den dammiga, instängda luften i gallerians lunchrum.

Jag önskar också att mitt jobb hade en liten sidoverksamhet med portabel boklåda vilken jag kunde transportera ut till stränder på soliga dagar och sälja pocket till alla som ligger och får hudcancer. Då hade man ju kunnat få lite solbränna medan man jobbar liksom, hur bra idé är inte det?

Länge sen nu, jag vet, men det händer som inte så mycket. Jobbar hälften av tiden och andra halvan ägnar jag åt tidsfördriv och oviktigheter som inte kostar pengar.

Midsommar var bra. Vid kusten med vännerna med en massa mat och skratt. Som det ska vara. Sedan dess har jag konstaterat att jag numera är bra i mitt dåliga ben, Yey! Har även på grund av irriterande slarv och lite obetänksamhet en komplettering att fixa innan jag får betyg på sista kursen. Irriterande som bara den! För att inte sitta och vara irriterad jämt (som om jag skulle, ordnar det dära i augusti. Nemas problemas) fördriver jag tiden med att se på serier och läsa böcker samt promenera och löpa.

Plöjde på fyra dagar 10timmar av serien Game of Thrones. Rekommenderas! Mycket naket, lite zombies, drakar och en dos incest, kan ju inte bli annat än bra liksom! True Blood har ju också till min stora glädje börjat igen och The Big Bang Theory drar igång i staterna imorgon så jag vet vad jag gör i en halvtimme i övermorgon.

Som den duktiga flicka och medarbetare jag är har jag, trots att jag inte finner något nöje i det alls (ironisk), börjat läsa in mig på årets pockettopp och nyheter. "Niceville" rekommenderas, "Spill" är för de som vill ha något tungt att läsa i hängmattan, "Lilla himlafågel" verkar lovande och "Just kids" väntar på mig i bokhyllan. Utförligare rescentioner kommer.

Tillsammans med min far och mina syskon gjorde jag i dagarna två en tur i Skuleskogens naturreservat och omland. Väldigt mysig vandring som bjöd på skratt, vackra vyer, Ronja Rövardotterskog, god mat, en massa insektsbett, havsdopp och goda chanser att ta fina kort. Natten spenderades på det nyöppnade pensionatet i Dal. Rekommenderas varmt för alla förbipasserande, sjukt fint, bra service, god mat och underbart sköna sängar.

Jag är tillbaka på kökssoffan hemma hos mamma och pappa och här planerar jag att stanna i ca 8 veckor framöver. Med lite tur får jag mer jobb och det blir fler veckor. Sen ska jag väl ett par dar till Umeå någon gång emellan men det räknas typ inte. Just nu känner jag mig rätt oinspirerad och okreativ. Har dock lite projekt som väntar som kanske kan få kreativiteten att flöda igen. Tills dess, glad midsommar på er!

Vi klättrade igår och jag fick användning av kätterselen snälla pappa skaffade åt mig för ett par år sedan. Tror den var lite av en uppmanande gåva så att säga, menat som ett incitament att få mig att klättra ofta. Blev inte riktigt så. Förrän nu då. Vore sjukt kul om man kunde bli lite bättre och komma sig iväg lite oftare.

Dagens slutsats, trots att vi inte använde hjälm, är att endast sporter där man inte ser ut som en idiot i hjälm är coola nog att praktiseras. Så här har ni en bild på mig i min klättersele men utan hjälm :)