poppycock

Jag tror att mina rädslor är sådant som jag delar med väldigt många. Det som skrämmer mig mest är nämligen att bli ensam, att inte ha någon i världen som jag kan dela saker med och som håller mig uppe om något är svårt. Att bli sviken eller utelämnad är också saker som gör mig rädd. De här rädslorna är inget jag arbetar på att komma över då jag tror att de får mig att ta hand om mina relationer bättre. Ibland kan jag nästan tänka att det vore bra om jag var ännu lite mer rädd så jag tog hand om dem ännu lite bättre.

Rädslor jag försöker bli av med är dock rädslan att inte räcka till och rädslan för att inte vara bäst. Ofta begränsar jag mig med att göra sådant jag inte tror att jag är bra på för att jag hatar att inte vara duktig. Det är ganska säkert att säga att jag lider av det så kallade duktighetssyndromet. Något som i vissa fall är bra, jag är till exempel sjukt stolt över att jag än så länge har lyckats prestera Vg-betyg på alla mina programkurser. Men på många sätt är skadligt, jag prioriterar ofta dåligt och blir stressad i onödan. Gillade underbaraclaras inlägg i frågan, hon sätter huvudet på spiken.

Peace!