Jibberwannabe!
Min nyfunna hobby, att glida runt i backen på mina skidor har ju visat sig vara potentiellt livsfarlig. Åtminstone för en sån klant som jag. Har ju berättat om hur jag dunkade huvudet i en sten under fjällen resan, nu har jag gjort illa mig igen, denna gång i nacken. Här är historien hur jag byggde på min hög med klantpoäng.
Drog tillsammans med V till Bygdsiljum igår. Riktigt soft var det, trots att det snöade och var ganska tung snö i backen, men vi var beredda på is så vi var nöjda. Jag var riktigt nöjd med att det inte var knökfullt i parken för en gångs skull och bestämde mig för att testa att hoppa lite. I ett sånt där hopp som jibberkidsen tar med lätthet men jag tycker (tyckte) ser ut som fucking Mount Everest, typ.
I alla fall, försök 1: Tar inte tillräckligt med fart och hoppar inte alls tuan glider bara ner på marken utan att lyfta en millimeter från marken. Försök 2: Känner när jag närmar mig hoppet att fan, det här kommer inte gå bra. Och det gör det inte, jag lättar från marken men landar hårt som attan på platten och har ungefär lika bra styr på huvudet som en tre veckors bebis, vilket gör att det känns som jag får en whiplash. Men jag sätter på mig mitt gameface och tänker att det inte var så farligt. Försök 3: Får tillräckligt med fart, landar helt okej men blir så jäkla exalterad över att jag lyckades stå på fötterna att jag glömmer bort att fokusera på åkningen, får ett felskär och ramlar. Fail! Försök 4: I nailed it! Eller ja, jag kanske kunde haft lite mer fart så jag landat längre ner. Men jag hoppade! Och stod på fötterna efteråt!
Jag kände visserligen redan igår att jag hade yttepyttelite ont i nacken men kände mig ju också som en liten jibber och jävligt nöjd med mig själv att jag ens vågade testa så jag brydde mig inte mer om det. Men så imorse, då kom smärtan efter försök nummer 2. Att ta sig ur sängen blev till ett jäkla quest! Fick be V om en uppmjukande massage för att kunna ta på mig kläder utan att gnälla, och dagen har spenderats hög på ipren. Om man nu kan bli hög på ipren? Har svårt att tro det, tyvärr. Tuben med zon har återigen blivit min allra bästa vän här i livet.
Hoppas verkligen att det känns bättre imorgon, annars blir det nog en tur till farbror sjukgymnast. Tror att det bara är en sträckning (vore ju drygt annars!) som bara märks väldigt mycket mer eftersom det är i nacken. Som för övrigt är en del på kroppen man använder mycket mer än man tror!
Detta har fått mig att inse att jag fortfarande bara är en jibberwannabe, det är en bit kvar innan jag ens kan låte någon tro att jag är en jibber! Men jag ska sätta dom där hoppen! Jag ska det. Och större hopp också, you just wait and see!
Peace!
/Karin aka jibberwannabe
Drog tillsammans med V till Bygdsiljum igår. Riktigt soft var det, trots att det snöade och var ganska tung snö i backen, men vi var beredda på is så vi var nöjda. Jag var riktigt nöjd med att det inte var knökfullt i parken för en gångs skull och bestämde mig för att testa att hoppa lite. I ett sånt där hopp som jibberkidsen tar med lätthet men jag tycker (tyckte) ser ut som fucking Mount Everest, typ.
I alla fall, försök 1: Tar inte tillräckligt med fart och hoppar inte alls tuan glider bara ner på marken utan att lyfta en millimeter från marken. Försök 2: Känner när jag närmar mig hoppet att fan, det här kommer inte gå bra. Och det gör det inte, jag lättar från marken men landar hårt som attan på platten och har ungefär lika bra styr på huvudet som en tre veckors bebis, vilket gör att det känns som jag får en whiplash. Men jag sätter på mig mitt gameface och tänker att det inte var så farligt. Försök 3: Får tillräckligt med fart, landar helt okej men blir så jäkla exalterad över att jag lyckades stå på fötterna att jag glömmer bort att fokusera på åkningen, får ett felskär och ramlar. Fail! Försök 4: I nailed it! Eller ja, jag kanske kunde haft lite mer fart så jag landat längre ner. Men jag hoppade! Och stod på fötterna efteråt!
Jag kände visserligen redan igår att jag hade yttepyttelite ont i nacken men kände mig ju också som en liten jibber och jävligt nöjd med mig själv att jag ens vågade testa så jag brydde mig inte mer om det. Men så imorse, då kom smärtan efter försök nummer 2. Att ta sig ur sängen blev till ett jäkla quest! Fick be V om en uppmjukande massage för att kunna ta på mig kläder utan att gnälla, och dagen har spenderats hög på ipren. Om man nu kan bli hög på ipren? Har svårt att tro det, tyvärr. Tuben med zon har återigen blivit min allra bästa vän här i livet.
Hoppas verkligen att det känns bättre imorgon, annars blir det nog en tur till farbror sjukgymnast. Tror att det bara är en sträckning (vore ju drygt annars!) som bara märks väldigt mycket mer eftersom det är i nacken. Som för övrigt är en del på kroppen man använder mycket mer än man tror!
Detta har fått mig att inse att jag fortfarande bara är en jibberwannabe, det är en bit kvar innan jag ens kan låte någon tro att jag är en jibber! Men jag ska sätta dom där hoppen! Jag ska det. Och större hopp också, you just wait and see!
Peace!
/Karin aka jibberwannabe
Kommentarer
Trackback
