poppycock

För cirka ett år sedan våldtog en tonårspojke två flickor i Örnsköldsviks kommun. Vad som hände och detaljerna kring det hela tänker jag inte gå in på, den som är intresserad  av mer fakta kan läsa vidare på allehanda.se och se på Uppdrag granskning från 24/3, finns förmodligen på svtplay, jag vet inte.

För att man ska förstå detta inlägg bör man dock veta att pojken blev dömd, med starka bevis, för båda våldtäkterna. Det tragiska är att ryktesspridning, där det var lätt att få bilden av att flickorna ljög gjorde att allmänheten betraktade pojken som oskyldig, trots domen, och en omfattande smutskastningskampanj mot väldtäktsoffren tog sin fart.

Allt detta är fruktansvärt, att ingen satt stopp för detta är ju helt jävla otroligt och det gör mig så fruktansvärt arg! Det går inte att föreställa sig vad dessa flickor gått och fortfarande går igenom, det går inte. Men ändå gör det mig illamående.

Men... (Uppmärksamma nu att jag helt och fullt tycker att det som skett mot flickorna är fel, fel, fel!) jag kan i viss mån förstå varför familjemedlemmar varit så måna om att få pojken att framstå som oskyldig. Jag skulle vilja precis samma sak om det var min bror som blivit dömd för våldtäkt. Att tro att han blivit oskyldigt dömd och kämpa för att alla andra också skulle tro och tycka det skulle vara så mycket lättare att leva med än att faktiskt leva med att någon jag älskar och litar på gjort något så avskyvärt.

En annan sak jag blir förbannad på i hela den här historien är att de som fördömer de grupper som bildats mot offren på facebook nu går med i en grupp som hänger ut pojken. Och då menar jag verkligen hänger ut, hela hans namn finns med i beskrivningen av gruppen och det är så fel. Han har gjort fel, ja. Jag hoppas att han skäms för detta hela sitt liv, och det tror jag han kommer att göra, men det är inte han som bildat dessa facebookgrupper och skrivit bloggar, det är hans familj. Han ha erkännt och är dömd, och är säkert fullt medveten om vad han har gjort, även om han kanske inte lidit alltför mycket av det. Än. Min poäng är att de som tycker att flickorna blivit behandlade fel nu gör precis samma sak mot den här pojken. Även om han är skyldig så är inte detta rätt. Han ska få avtjäna sitt straff men sedan också få chansen att gå vidare med sitt liv, i Övik eller någon annanstans. En sak man gör som tonåring ska inte förstöra hela efterkommande livet. Detta förstör hans chanser att kunna börja om och skaffa sig ett friskt liv. För någon som begår sådana fruktansvärda övergrepp mot någon annan är inte frisk, men måste få chansen att bli det. Han är som sagt bara tonåring. Ett barn.

Så snälla, ni som läser det här och funderat på eller till och med gått med i gruppen, gå ur. Eller kräv åtminstone att pojkens namn tas bort. Det är tillräckligt mycket smuts i hela den här historien ändå! Såväl offren som förrövaren behöver stöd, på olika sätt och av olika anledningar. Jag hoppas verkligen att flickorna kan gå vidare ur det här och i framtiden leva lyckliga liv utan smutskastning. Jag hoppas också att pojken verkligen inser vad han har gjort och att han skäms, men jag vill även att han ska kunna leva normalt och på något vis gottgöra det han gjort. Ingen part ska behöva bli uthängd till alllmänt spott och spe!

I ett sådant här läge behövs empati. Så vänner, Empati! Har ni ingen empati över för pojken så lämna honom i fred. Skit i honom, ignorera gör vad ni vill men stödj inte en grupp som avslöjar hela hans namn. Det är ingen mening att förstöra hans liv, det är redan förstört. Precis som flickornas. Jobba hellre för mer omfattande stöd till våldtäktsoffer och lämna förövaren till rättsväsende och skam.

Tack!
Karin