Logga ut från facebook och gör något åt ditt liv!
Det verkar gå en narcissistisk epidemi just nu. Inte bland klämkäcka storbloggare, "kändisar" och sånt folk utan bland vanligt folk som till synes helt plötsligt skaffat sig ett behov av uppmärksamhet. Aldrig förr har jag sett så många gnälliga blogginlägg och klagande facebookstatusar (heter det så?) som nu bland folk jag mer eller mindre känner, och jag börjar bli less. Hörde en tjej klaga över att hon var tvungen att gå till jobbet för ett par dar sen (ingen jag kände utan jag bara tjuvlyssande lite när jag gick förbi henne på stadens gator) och kände ett behov av att snäsa åt henne att hon ska vara glad att hon har ett jobb! Det ska man vara glad åt! Och sen alla dessa som skriver kryptiska, halvt "jag-är-suicidal" statusar på facebook: Logga ut från facebook och gör något åt ditt liv då för i hällvätte!
I ärlighetens namn så vet jag ju egentligen ingenting, kanske folk har pissiga liv, men varifrån kommer denna önskan att hänga ut sina problem i offentligheten? Lite kan man ju göra det, (folk som är överdrivet klämkäcka, duktiga och perfekta jämt och ständigt vill man ju bara dö på) men måste man verkligen tala om det för alla 200 personer som kan se vad man gör på facebook, vad kommer det för got utav det? De som bryr sig om hur man mår lär ju ta reda på det i alla fall, eller?
Min uppfattning är dock att i 99% av fallen bölar folk över sånt som inte kommer spela någon roll om en vecka, och att flera av de som uppdaterar om hur ledsna dom är inom 48 timmar kommer att uppdatera om hur lyckliga dom är (jojohumör?). För det mesta är ju faktiskt i-landsproblem, det som skrämmer mig är att folk inte verkar förstå detta själva....
Så jag slår ett slag för integriteten och hidar alla de som ömkar och jämrar sig över sina hemska liv, bloggarna tänker jag inte lova att jag slutar läsa för mellan varven kommer det ju intressanta inlägg också.
Over and out!
I ärlighetens namn så vet jag ju egentligen ingenting, kanske folk har pissiga liv, men varifrån kommer denna önskan att hänga ut sina problem i offentligheten? Lite kan man ju göra det, (folk som är överdrivet klämkäcka, duktiga och perfekta jämt och ständigt vill man ju bara dö på) men måste man verkligen tala om det för alla 200 personer som kan se vad man gör på facebook, vad kommer det för got utav det? De som bryr sig om hur man mår lär ju ta reda på det i alla fall, eller?
Min uppfattning är dock att i 99% av fallen bölar folk över sånt som inte kommer spela någon roll om en vecka, och att flera av de som uppdaterar om hur ledsna dom är inom 48 timmar kommer att uppdatera om hur lyckliga dom är (jojohumör?). För det mesta är ju faktiskt i-landsproblem, det som skrämmer mig är att folk inte verkar förstå detta själva....
Så jag slår ett slag för integriteten och hidar alla de som ömkar och jämrar sig över sina hemska liv, bloggarna tänker jag inte lova att jag slutar läsa för mellan varven kommer det ju intressanta inlägg också.
Over and out!
Kommentarer
Trackback
