poppycock

Det här flygkaoset som råder roar mig. Jag förstår inte riktigt varför folk är så upprörda, det är ju inte direkt som att någon kan göra något åt att det är aska i luften. Möjligen Stålmannen men det är ju inte särskilt troligt. Skulle jag sitta fast någonstans ute i världen skulle jag försöka se det hela som ett äventyr. Hur ofta kollapsar halva världens kommunikationsnät liksom?

Det är också intressant att se hur pass sårbart vårt kommunikationssamhälle faktiskt är. Det är så många flöden som störs av detta och konsekvenserna kommer nog bli betydligt mer långtgående och omfattande än vad någon småbarnspappa  som sitter fast i Turkiet och ojar sig över att det inte finns barnsäkerhet på bussen de erbjuds att ta hem kan föreställa sig. Helt plötsligt är inte avstånden i världen särskilt små längre och det ska bli spännande att se hur många ögon som öppnas för hur många plan som går kors och tvärs över jordklotet varje dag.

Och tänk vad häftigt det vore om askmolnet inte försvinner inom en snar framtid utan ligger kvar i atmosfären och fortsätter att störa flygtrafiken. Vårt samhälle kommer att tvingas till sådana enorma anpassningar att det är svårt att föreställa sig. Tänk om det sträcker sig över en hel månad? Eller ett år? Eller flera år? Att resa kommer inte vara så lätt längre, inte heller att få leveranser av färska varor från andra sidan jordklotet. Tänk om detta blir något positivt där vi konsumenter på riktigt inser hur stor skillnad det skulle göra för miljön att vi gör medvetna val i butikerna för att minska transporter. Det kan bli en mindre död för kommunikationssamhället, coolt kan det bli!

Over and out!
/Karin