I Suffer From a Lack of Motivation
Jag har ingen energi kvar. Noll. Nada. Zero. Drygt som faen. Inte vet jag vart den tog vägen heller. Skyller på att seminarieuppgiften till på onsdag känns ungefär lika intressant som vilken klänning kronprinsessan hade på sig på nobelfesten. Det vill säga astråkig. Men jag misstänker att det inte är där problemet sitter utan hos undertecknad. Bajs.
Helst skulle jag vilja gå hem och dra täcket över huvudet. Alternativt åka hem till mor och far och dra täcket över huvudet hemma i mitt vita flickrum. Men det går inte. Jag får duktigt stanna i Ume till på måndag efter seminarium och föreläsning. 7 dagar. Kan bli spännande att se om jag överlever på 167 riksdaler tills dess. Kom då också ihåg att biljetten hem går på en hunka. Med andra ord ska jag leva på 67 kronor i 7 dagar, det är 9,57 kronor om dagen det.
Enda ljuspunkten hittills idag är minusgraderna som äntligen kommit och den fina soluppgången jag fick se genom lindellhallens fönster. Eller vänta, morgonpussen imorse var ganska fin den med. Och havregrymsgröten med färskt, rivet äpple till som jag blev serverad. Och den varma handen jag fick värma min kalla i hela vägen till skolan. Det hade kunnat varit värre. Om det nu bara kunde komma lite snö så vore jag ännu lite lyckligare.
Peace out! /Karin
Helst skulle jag vilja gå hem och dra täcket över huvudet. Alternativt åka hem till mor och far och dra täcket över huvudet hemma i mitt vita flickrum. Men det går inte. Jag får duktigt stanna i Ume till på måndag efter seminarium och föreläsning. 7 dagar. Kan bli spännande att se om jag överlever på 167 riksdaler tills dess. Kom då också ihåg att biljetten hem går på en hunka. Med andra ord ska jag leva på 67 kronor i 7 dagar, det är 9,57 kronor om dagen det.
Enda ljuspunkten hittills idag är minusgraderna som äntligen kommit och den fina soluppgången jag fick se genom lindellhallens fönster. Eller vänta, morgonpussen imorse var ganska fin den med. Och havregrymsgröten med färskt, rivet äpple till som jag blev serverad. Och den varma handen jag fick värma min kalla i hela vägen till skolan. Det hade kunnat varit värre. Om det nu bara kunde komma lite snö så vore jag ännu lite lyckligare.
Peace out! /Karin
Kommentarer
Trackback